söndag 10 januari 2010

. Livet .

Uppryckning. En kommentar jag fick häromnatten fick mig helt oväntat att vakna till. Det var säkert en slags komplimang.
Men istället för att göra mig glad gjorde det så ont.

För att det gör ont.

Jag förstog varför jag känner mig så nere jämt. Man måste se sanningen i vitögat till slut.

Ja. Är ett mycket bra ord.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar