Kammad och klar.

Alla eventuella tovor är utredda. Alla eventuella
händelser kommer utredas.

Nu är det fest. Igen.

Dagens låt är given. En klassiker. Värd denna utmärkelse
ännu en gång. Låten av alla låtar. Du vet det. Jag vet det.

I am a highway man. On the road again.



And no matter what I see. Say or do.
The road lead back to you.

Allt är relativt.

Nu har jag motat bort halsontet till denna kväll.
Märkligt. När jag bara lyckades sova 4 timmar.

Kanske att man ska blunda en stund innan man hoppar
in i duschen sen.

Kan vara en god ide.

Lite smått sliten är jag allt. Trots att natten var
relativt lugn. (Relativt. Är nyckelordet.)



Tog en bild med webbkameran för att demonstrera
min trötta uppenbarelse. Och mitt rufsiga hår.

Kombo.

Klädpanik och halsont. Vilken kombination.
Perfekt inför fest. Typ.

Men halsontet botar jag med piller.

Kläder kan man gå utan.




Det kommer bli en fin helg.

Inception.

Jorå. Såatte.

Den är klart värd att ses. Om man nu vågar lita på
mitt omdöme. Men annars kan man lita på nån annans.

Mitt omdöme kan diskuteras. Har jag hört.



Men nu tänkte jag vara förståndig. Och sova.
Jag har förvisso redan sovit en stund. Ofrivilligt.

Fast jag drömde ingenting.

Och ingen stal mina hemligheter.






Eller. Så är det här en dröm.

Bob som bob.

Det faller ett regn.

Så då passar det med bio. Fint.

Den här låten får bli dagens låt. För att jag har den på
huvudet just nu. Så blir jag kanske inte ensam om det.

B.o.B - Airplanes ft. Hayley Williams of Paramore.



Jag avviker en del från min vanliga musiksmak nu.
Känner jag. Varför vet jag inte.

Men som jag brukar säga:

Bob som Bob.

Tunn. Is. Igen.

Så var en vecka. Av tre. Bokad och klar.

Semester. Det är ju inte helt fel. Alls.

Det är inte långt kvar nu. Lite segt att ha semester så sent.
Men det känns ju skönt när det väl är dags.



Johanna Lönnborg gillar.

I love the way you lie.

Just gonna stand there. And watch me burn.

Idag är det sol. Sken. En bra dag.

Jag vill ligga på en filt. Jag vill sola. Jag vill bada.
Jag vill vara. Jag vill finnas. Bara. Va.

Ska bara jobba lite till.



But that´s alright. Cause I like the way it hurts.

Golvad.

Nu har jag slitigt färdigt för idag. Tack så mycket.

Ligger här halvdöd med datorn i knät.

På en madrass.

På golvet.

Funderar flitigt på att gå och lägga mig.

Kom nyss att tänka på att visningen innebär en viss
tillgång till möbler.

Kan vara värt jobbet.

Möjligtvis.

Troligtvis.

På alla vis.

Värt.

Its been hurting all the way with you. Joanna.

Blev introducerad för den här låten idag. Av Jennifer.
(Hoppas att det inte fanns några baktankar. Angående låttiteln.)
Därför får den bli dagens låt.

Det behöver inte vara så komplicerat. Tack.



Nu ska jag pimpla lite kaffe. Sedan väntar vidare slit
i en viss lägenhet. Vi har visning på imorgon.

I know that we´re supposed to have all these problems. Right.
But tell me what is the point in sorting them out tonight.

Sötnöt.

Jaha. Det var visst en sån där dag igen. När man måste slääpa
sig upp sådär tidigt.

Och igår var en sån där kväll när man borde gå och lägga sig.

Ja. Ni fattar.



Det mest spännande gårdagen bjöd på. Va hur som. Denna tuss.
(Kanin.) Som jag hittade hemma hos mina vänner.

Sötnöt.

Wherever. Whenever.

Jag har gett upp. Och går numera i jeans igen.
Det tar emot. Som att välkomna hösten på nåt vis.



Inte än. Tack.

Först semester. Har planerat för fullt idag. (Letat resor.)

Eftersom regnet verkar vara här. För att stanna. Ett tag.

Tänkte jag åka till solen.

7 days a week.

Vilken dag. Men nu är den i det närmaste avklarad.
Nyss hemkommen från en konstig dag på jobbet.

Chocken har lagt sig. Allt är lugnt.
Nåt sånt.

Lite film på det här så.

Sen är hela trötta dagen till ända. Till slut.

Det blir mycket film sånna här regninga dagar.
Men det passar mig utmärkt. Att bara vara lite.

Snabba casch igår. The Road idag.

Hjärnan har gått på högvarv ett tag nu. Väntar med
permanenta beslut - tills permanenta svar trillar in.
Den som lever får se. Jag är bara så oförberedd.

Every minute of the day.

You know you got to help me out.

Glöm allt jag sa.

Ungefär 2,64 sekunder efter att jag publicerade
föregående inlägg. Fick jag panik.

Det kommer inte alls ordna sig.

Hur ska det lösa sig.

Ifall att.

Jag fattar ingenting.

Jag får dra till med en nödlösning. Ett annar motto.
Även detta väl använt.

Jag löser det. Sen.



I wanna stand up. I wanna let go.
You know. You know.

- no you don't.

you don't.

Det kommer fixa sig till slut.

Jag chansar. Helt enkelt. Eftersom allt gick precis rätt.
Och inte alls som jag trodde.

Så har jag inget att förlora - Helt i enlighet med min
egen filosofi.

Det ordnar sig.

Det gör det alltid.

Ja. Det löser sig.

Det brukar alltid..






Ja. Så jag chansar.

Helt enkelt.

Märkligt.

Idag ägnade jag en stund åt att reflektera över en
hel del fula små blåmärken på mina ben.

Dessa bekymrade mig en aning. Eftersom jag inte kunde
begripa när dom uppkommit.

Senare under dagen reflekterade jag även över hur
många gånger jag faktiskt slår mig. På en dag.

Detta bekymrade också mina lilla hjärna.

Eftersom antalet inte överensstämde med mina blåmärken.

You only live once.

Eftersom jag började dagen med en promenad.
I fint sällskap med The Strokes.

Blir detta dagens låt.



Oh, men don't notice what they got.
Oh, women think of that a lot.
A thousand ways to please your man. (oh-ho)
Not even one requires a plan. (I know.)

Shoes.

"Är det fler här."

En vanligt förekommande fråga. När det kommer besök.

Nej.

Trots att jag allt som oftast går hem barfota.
Äger jag en och annan sko. (Detta är bara sommarens upplaga.)



Nu är ett - eller två par. På Öland.

Då kanske jag kan köpa nya?

Barfota.

Utan strumpor. Och skor.

Jag har. Än en gång. Fått erfara nackdelen med att
gå barfota. (Ja. Det finns nackdelar.)

Klev på en glasbit.

Igen.

Det är inte ok.

Annars var gårdagen fin.

Barnvaktade min brorson. Vilket gick som en dans.
Eftersom han råkar vara en enormt snäll o go liten
krabat. <3

Parkhäng. Ösregn.

Oj. Jag vet knappt var jag ska börja.

Borde kanske skriva flera korta inlägg istället.
Men jag inser redan nu. Att jag inte är så ambitiös.

Jag ska hålla mig kortfattad.

Äntligen slipper jag sno grannens internet. (Hur listigt
det än är.) Jag har eget.

Onsdagskvällen hos Elin var fin. Med baklängesfrukt
på golvet. Och minilekpark.

I torsdags var jag hos fina vänner i Norrköping.
Och skulle invigas i stadens kultur. Med parkhäng.
Vi fick höra lite av Perellis ljudkoll.
Tydligen brakade scenen så vi fick ingen allsång till
vårt parkhäng. Vi fick ösregn.

Vår lägenhet ligger ute på hemnet nu. Kom å köööp.
Kolla här.



Det var nog allt. Kortfattat.

God morgon?

Nej. Jag är ingen morgonmänniska.
Det kommer jag aldrig att bli.

Jag kommer aldrig vänja mig vid att klockan ringer
kl. 6 på morgonen. Ca. 4 dagar i veckan.

Jag stapplar upp som en zoombie. Till kaffebryggaren.
Borstar håret. Får på lite smink.
Och dricker mitt kaffe halft död.

Sen går jag. I princip i sömnen. Ut.



(Det är i sånna stunder man roar sig. Men sånna här
roliga bilder. Man tar i sånna där roliga ögonblick.)

Klart.

Bästa ordet just nu - klart.

Både i bemärkelsen - Molnfritt. Och - Färdigt.

Renoveringen och allt vad det innebär. Blev klar. Igår.
(Var dock för trött för att komma på att ta kort.
Men det kommer proffsfoton på hemnet snart. Så. Håll ut.)

Detta innebär att jag. Idag. Sitter och lapar sol
på balkongen. Och gör just ingenting.

Det gör just ingenting.

Så den här veckan blir det bara fina aktiviteter
på fritiden. Istället för mer jobb. Efter jobbet.

Ikväll - Bio.
Imorgon - Finhäng hos Elin.
Torsdag - Parkhäng i Norrköping med Emily.
Helegn är oplanerad men helt ledig.

För övrigt händer spännande grejer. Men jag väntar
med avslöjanden förrän det är helt klart och bestämt.

Klart slut.

Ledig idag.

Ska jag sola.

Nej.

Ska jag bada.

Nej.

Ska jag vila.

Nej.

Summer in the city.

Ännu en slitig dag som går till historien.

Eller inte riktigt. Det blir nog en liten vända på
stadens torg innan sömnen infinner sig.

Nu sitter jag och dör.

Värme.

Får. Inte. Röra. Mig.

Sörplar lite på min drink.

Grannen spelar musik för mig.
(Dock har 12-åriga grabbar tvivelaktig musiksmak.)

Pustar ut.

Dagens låt får passande nog bli denna.



Imorn väntar mera slit.

It´s been a hard days night.

Igår var en hård dag. Jag jobbade i princip från
07.30 - 21.00.

Först vanligt jobb. Kan ni stava till k.a.o.s.
Jag kan det. Nu.

Sen var det renoverings som stog på tapeten.
Borra. Skruva. Såga. Och - Tapetsera.

Det finns en tätort på en slätt.

Jag har knappt befunnit mig hemma. På två dygn.
Därav bristen på inlägg. Hoppas det finns förståelse.

Igår bar bilen iväg. Mot Linköping. Mot Lars.
Det är hög mysfaktor på det.

Utomhuskonsert på sommaren - Det finns inte mycket som
slår känslan.



Vi hann höra lite Melissa Horn och Laleh. Innan han kom.

- Starten med En tätort på en slätt var fin.
- Jag dog när Ingen soldat kom.
- Älskade Järnvägsspår. Elegi. Söndermarken.

Lyckonerven log.

Det jag minns när jag är här.
Det som verkligen satte spår.
Är skymningen och ljuset.
Mellan husen där vi var.
Jag vet ingenting om dig.
Inte om du ens förstår.
Du var tonen från en tid.
Från en vinter i en stad.

Du säger väl till om jag ska gå ...

Snabbvisit.

Imorse vaknade jag av ett mystiskt ljud. Som ett knapprande
på golvet utanför sovrummet.

I min förlamande trötthet orkade jag bara tänka. "Vafan".

När ljudet inte upphörde. Vann min nyfikenhet över förlamningen. Och jag lyfte mitt rufsiga huvud från kudden och spanade ut i vardagsrummet.

Därute spatserar en svart varelse runt.

"En katt". Tänker min morgontröga hjärna.

Men. Min viset säger mig ändå. Genom sömndimmorna.
Att en katt inte kan hitta in på tredje våningen.
(Utan någon slags superkrafter.)

"En skata".

Min hjärna registrerade tillslut rätt. En skata. Som frikostigt
tagit sig in via balkongdörren. Och spatserade runt en sväng.

När saken skulle undersökas närmare. Hade han klokt nog
vandrat ut igen.

Han skulle väl bar se efter. Hur det var.

Doctor doctor. Give me the news.

Känslomässigt efterbliven. Kan man vara det.
Går det att bota.

Jag är härmed självdiagnostiserad.

Fråga mig inte hur jag känner.

- Jag förstår inte.

Elephant.

Det är alltid först när man tittar bakåt.
Som man förstår - här och nu.

Men sen då.

Solen tittade fram. Hur som helst.

Och vi har letat lite bland bråten.

Skrapat lite.





Idag lyssnar vi på Damien Rice.



För att det är en sån dag. Bara.

It´s raining again.

Regn. Jag fattar ingenting.

Jag hatar regn. Helhjärtat.

I allafall om man tvingas gå ut i det.

Det förstör mitt hår. Och mitt humör.

(Och min bok. Som låg kvar ute på balkongen.)

Jag tar mitt paraply. Går ner för trappen.
Ut genom porten.




En port.




Jag svamlar.

Det regnar.

Okomplicerat.

Vi tog en promenad idag. Jag och mina tankar.

Vi kom inte fram till något speciellt.
Men vi gör så ibland. Ändå.

Går en sväng.

Om tankarna kan vandra runt. Så kan väl jag det med.



Det gjorde inget att det var fint väder.

Det gjorde inget att jag kom fram till en korpenmatch.

Det gjorde inget att möta kända ansikten.

Det gjorde inget att vårt lag vann. (Över Willys.)

Det gjorde inget att jag inte tittade.

Solen sken ändå. Vi vann ändå. Och det var trevligt att
bara prata med någon. Om inget speciellt.

An open window.

Nej. Jag tänker inte klaga på värmen.

MEN. (Ja. Jag vet.)

Värmen gör att man tvingas sova med fönstret
öppet. Om man inte vill dö.

Inatt öppnade jag fönstret så mycket det gick.
Fast besluten att få sova gott.

Inatt var en lite kyligare natt.

Jag vaknade med ont i halsen och nackspärr.

Tack.

Jag fattar ingenting.

Några samlade citat från helgen.

- Nu är jag nog lite rund.
/Patrik.

- Min ledighet började klockan torsdag.
/Elin.

- Vilken tid är det på makaronerna?
- Det är TRE makaroner.
/Niclas och Adam.

- Man fryser inte om man hoppar som en köttbulle.
- . . . brukar köttbullar hoppa?
/Elin Ida och jag badar.

Jag blir inte ens snurrig. Det bara sätter sig på taaalet.
/Patrik.

- Heeej.
- Det är en TJEJ.
- Heeej!?
- Det är en tjej!!
/Elin och Adam i telefon. (Adam fattar ingenting.)

- Nej. Vilka ärtiga kläder.
/Patrik. (Troligtvis om Niclas gröna byxor.)

- Jag vaknade klockan 4 inatt. Jag fattade ingenting.
/Elin. (Om ingening.)

Tack för en rolig helg. God natt.

Banankontakt.

Underbara dag.

Först lite nytta gjord. Sen stranden i timtal.
Grillning på balkongen. Och fin film. (The Blindside.)

Och ja. Jag gjorde premiärdoppet idag.

Här spenderades största delen av dagen. Med Elin. Grabbarna.
Och lite senare en Ida.

Isglass är värt. Men är jag dum eller varför denna konstiga
översättning. Jag bara undrar.


Beviset på att jag badat. Krokigt hår.


Dagen i sin helhet:

Några var brända. Några brände sig. Nån fick en banan
i örat. Jag blev brun.

Premiär.

Premiär. Som i dopp.

Det är högst troligt. Att jag hoppar i sjön idag.

There once was a girl from nantucket

who crossed the sea in a bucket.

Har precis sett "Did you hear about the Morgans".
Förutsägbar men lite söt film. Typ.

Det känns som det var längesen jag såg en riktigt bra film.
Kanske för att det finns så många dåliga i proportion.
Man kanske helt enkelt måste se x antal dåliga filmer för
att det ska gå ihop sig.

Jag satt och funderade på kriterier som gör en riktigt
bra film.

Oförutsägbarhet är ju ett stort plus. Kom jag snabbt
fram till. (Klok som jag är.)

Om jag börjar gråta brukar jag även tycka att det är bra.

Lyckliga slut är inte heller alltid det bästa.
(det hänger nog ihop med oförutsägbarheten och chansen
att man fäller en tår dock. Men inte desto mindre
något som ger plus i kanten.)

Den här filmen klarade inte nåt av mina hårda prov.
Men den dög ju.

Jag är nog inte så principfast.

Gilla läget.

Balkong är en väldigt fin grej. Elgrill med.
Jag vill ha en sån där "gilla" knapp. Nu.

Har just grillat spett med satziki och färsk
potatis till. (Notera nu - kära medarbetare som läser
detta - att jag äter annat än keso på min fritid.)

Planen för kvällen blir nog en filt i parken.
En bok. Och att bara njuta av sommaren.



Jag gillar´t.