Att vakna.

I måndags vaknade jag på helt fel sida.
Humöret var inte av denna värld.

Men ett dåligt humör. Behöver bara fantastiska människor.
Och dom träffade jag.

Allt väl.

Nu har jag vaknat till Sweet Child O' mine.
Två dagar i streck.

Min granne har fått någon slags GunsN'Roses psykos.

Men det har slagit mig. Det här med upprepningar.
En gång är ingen gång.

Upprepade gånger är irriterande.

Om något pågår en längre tid. Blir jag faktiskt arg.

Därav mitt måndagshumör.




Nu är jag vaken.

Midnattsfilosofi.

Jag tycker inte om att bo själv.

Det ger mig ångest.

Ångest är äckligt.

Ändå bor jag själv.







Och allt sånt jag inte förstår.

The lighthouse.

There's a lighthouse by the pier.
Black clounds. And bright walls.
Have you been there.

I wasted all those years.
By a night light. A fals hope.
And curtains of fear.

And the road. Leads to despair.
I know. Cause I've been there.
Break my colors if you declair.
The war has been going on for years.

Distorded shadows that we share.
Black white and yellow.
Does anyone care.

Clothed me. But left me bare.
Drank my wine and water.
And cut of my hair.

(K)

Resten av ditt liv.

Det låter som strawberry swing.

Igår gick jag upp två gånger. För att vakna.
Det första gången blev fail och hjärnsläpp.

Så jag la mig igen för att komma till liv.

Jag blev "lite" piggare av en promenad till affärn.

Måde allmänt illa hela dagen.

Men myste med fina människor tills tåget.
Tog hem mig.





Strawberry swing. För resten av mitt liv.