More or less.

Dessa ärade personer fastnade på kort.
Andra ärade oss med sin närvaro. Om än kort.










Less is more.

Släck lampan.

Solen bestämde sig för att titta fram bland molnen.
Och lysa mig. I lilla ögat.

Tack.



Idag är jag enormt nöjd över mina obefintliga planer.
Jag existerar knappt. Så lite gör jag.

Jag har legat här och försökt dricka upp mitt kaffe.
I en timme. Nu är det kallt. (Detta hjälper icke.)

Min orchide´ håller dock på att dö. Och (OCH) jag funderar på
om jag kan stäcka mig så långt. Som till ett återupplivningsförsök.



(O.B.S. Uppmärksamma läsare kan någonstans i bilden notera
vad min plötsliga ljuskänslighet kommer sig utav.)







Jag kan va ett återupplivningsförsök.

Powend.

Jag behöver inte säga nåt mer.

Jag dör.

Grannen har fest.

Tror minsann jag fick ett litet migränanfall idag.
Det flimrade och hoppade en mystisk blixt framför ena ögat.

Intressant.

Högst störigt när man försöker knappa koder i kassan. Och sms:ar.
Ifall ni undrade.

Senare delen av eftermiddagen hade jag en molande huvudvärk.
Sällskapat med lite illamående.

Men med trevligt fikasällskap så störde inte det lika mycket.

Annars har jag fixat skor och vinterjacka idag.

Och sålt en lägenhet.

Inget märkvärdigt.

Jag bara undrar.

Dagens fråga.

När ska Johanna få sova.

Andra saker jag undrar är:

- Varför är jag inte tröttare.

- Borde jag sova längre.

- Kommer jag vara megatrött imorgon.

- Behöver jag sova mindre än vad som anses normalt.






- Ska jag gå och lägga mig nu.

Yellow.

Jag älskar höstens färger.

Coldplays Yellow höll mig sällskap genom allén.

En blå. Vadå.

Jag har ju glömt att berätta det mest intressanta
ifrån helgen. (Detta var lite svårt att dokumentera.)



Två blåmärken i handflatan.

Bra jobbat Johanna.

Jag minns dock inte hur jag lyckades.
Men det var ändå inget jag planerat att göra om.

En grön. Vadå. En grön.

Jaha. En grön.

Kim har fått se sin tavla nu. Så jag tänkte.
Att ni med kunde få kika. När jag ändå nämnt den här.

Klicka på den om ni skulle vilja titta närmare.
I verkligheten är den typ en meter bred.

Mycket färg.



Kravet var gröna nyanser.

Sen lät jag sinnet få fria händer. Alltid spännande.

Galet.

Nu är jag hemma en stund.

Efter en väldigt galen helg. Är jag sådär mystrött.
Du vet. Film. Filt. Kaffe.

Det regnar utanför. Så himla perfekt.

Men.

Om en timme ska jag dra på mig skorna. Ta lilla paraplyet.
Och styra stegen mot jobbet.

Härliga söndag.

4:e stängningen denna vecka.

Wohooo.

Checkmate.

Låttext publicerad i Baccus anda:

All the glitter lies bold on the floor.
And cover upp the traces.
Everybody knows.
Your ashes to ashes. Your body is cold.
And the dust flies over us all.
Or so I've been told.

Behind every silent tongue. Lies you name.
Never outspoken. Yet never the same.
This story's been told before.

If you got game. Don´t strike out.
Until the light goes out tonight.
Find a friend. An ally. You can trust.
My love. Your tower starts to rust.
Better hurry. And make your move in the dark.
Cause glitter and staredom.
Is lost in a spark.

Still in your mind. Your a king on a throne.
But your carisma. Is a prisma.
Of a kingdom that's torn.
Hold your head up high my friend. You're the lord.
Of every beat that's been beaten.
Spelled out. In simple chords.

Behind every silent tongue. Lies you name.
Never outspoken. Yet never the same.
This story's been told before.

If you got game. Don´t strike out.
Until the light go out tonight.
Find a friend. An ally. You can trust.
My love. Your tower starts to rust.
Better hurry. And make your move in the dark.
Cause glitter and staredom.
Is lost in a spark.

Ashes to ashes. Dust to dust.
I will sweep you of my bord.
Game over. You lost.
Checkmate. My lord.

If you got game. Don´t strike out.
Until the light go out tonight.
Find a friend. An ally. You can trust.
My love. Your tower starts to rust.
Better hurry. And make your move in the dark.
Cause glitter and staredom.
Is lost in a spark.

If you got game. Don´t strike out.
Until the light go out tonight.
Find a friend. An ally. You can trust.
My love. Your tower starts to rust.
Better hurry. And make your move in the dark.
Cause glitter and staredom.
Is lost in a spark.

This story's been told before.

Upp.

Ikväll ska Kim och jag ha vinkväll.

Det gillar jag.

Speciellt i motsats till bara mig. Och ännu mindre vin.
Som det verkade luta mot senast jag kollade.




Har man bara en ledig dag på hela veckan. Får man ju se till.
Att den blir värd.

Förmiddagen kommer dock innebära städning.

En viss omstrukturering här. Har lett till vis oreda.

Både inuti och utanpå.

Men ibland är det ett nödvändighetens ont.

Lite som julafton.

Elin och jag. Kliver ut genom porten i natten.
In i snön som precis börjat falla.

Det var grejen. Vi var glada.

Nu ligger det snö på marken.

Jag har varit emot allt prat om snö.
Men nu när den är här. Känns den välkommen ändå.

Jag ska precis börja titta på 3:e säsongen av HIMYM.
Och det känns lite som julafton.

Och om någon missat detta. Så ÄLSKAR jag julen.







Så om den suger i år. Gör det inget.

Idag har jag jul. I oktober.

Dålig dag. Bra kväll.

Idag. (Läs hela veckan.) Var jag bara less.
Less på allt. I princip. Allt. Less. Less. Less.

Men. Nu är jag påväg upp igen.

Mötte Elin och Kim på väg hem från jobbet. Av en slump.
Slog följe. Och styrde om stegen från min soffa. Mot Elins.

Miljöombyte är bra grejer. Jag kräver inte mycket.

Jag kom fram till 2 saker ikväll.

1 - Mina känslor är lättskrämda.

2 - Ibland vill jag vara 5 år och få säga: Dumma dig.
Bara för att det skulle vara skönt.

Jag vet.

Jag är så mogen.

Four weddings. And a funeral.

När vi ändå är inne på ämnet. Eller nåt sånt.



. . He was my North. My South. My East and West.
My working week. And my Sunday rest.
My noon. My midnight. My talk. My song.
I thought that love would last for ever. I was wrong.

The stars are not wanted now: put out every one.
Pack up the moon. And dismantle the sun.
Pour away the ocean. And sweep up the wood.
For nothing now. Can ever come. To any good.

- Saker som får Johanna att gråta. Del 2.

Something blue.

- You stole the blue French horn for me.
- I would have stolen you a whole orchestra.



Jahapp. Nu är det officiellt.

Jag tittar på How I met your mother. (Jag vet. Igen.)
Och gråter.

Fan.

Nej. Nu tänker jag måla klart min tavla.

Grönt är skönt.

Nu har jag målat. Hela kvällen.

Man blir så jävla kreativ. Av alla tankar.
Jag måste göra nåt med dom.

Terapi. Kallas det nog.

Waaait for it.

Åh. Kära snoozeknapp. Du djupt hatälskade funktion.

Den här är till dig.

My ode to snooze.

Beyond the shadow of my dreams.
In pale - yet sharp daylight.
I heard a noice. A distant sound.
That woke me up. To my despite.

Get up my dear. No time to waste.
The morning strikes again.
My sleepy mind. Would not obey.
And reached for this absorbing friend.

Then dove back in a cosy bed.
Into a sweet and profound maze.
But my sleep. Was soon disturbed.
Still not in style. Nor in grace.

Thow beloved. My dear old freind.
You will remain a curse.
Cause to delay a wake-up call.
Is just to make it worse.

I stort sett menlös.

En perfekt boktitel.
(Sista delen i En liftares guide till galaxen.)

Blev allt lite sugen på att läsa den igen.

Det kanske skulle höja min sinnesstämning en aning.

Men jag har ingen aning.

Jag känner mig - I stort sett menlös.




Hej. Mitt namn är Marvin - En depressiv robot.









Stupid höst.

The memory. Remains.

Var hos farmor och farfar idag. Hela pappas sida.
(Hela och hela. Vi är inte så många.)

Och titta vad jag fick med mig hem.



En liten babushka.

Den har jag lekt med i timtal som liten.
Pysslig som jag är. Och alltid har varit.

Plockat ihop. Och plockat isär.

Minnen.

Syns inte. Finns inte.

Det blev dåligt med skrivandet här i helgen.

Jag dog litegrann. En stund.

Fredagen blev lika bra. Som den skulle bli.

Dagen efter. Mådde jag därefter.


Jag lyckades dock baka lite scones.


Mest för att jag var för trött för en vacker höstdag.


Och mådde såhär.






Syns inte. Finns inte.

- Var mitt motto.

Överdosera How I met your mother.

- Var mitt mål.

Ja. Tydligen.

Jag vet inte om jag ska få ett hysteriskt skrattanfall.
Eller börja gråta. När jag ser den här bilden.




Jag måste helt allvarligt prata vett med min NO-lärare.
Som liksom missade att tala om. Att det bor grisar i skogen.

Hu.

Kaffepepp.

Sitter här och laddar en sekund.

Ska snart försöka göra mig i någon slags ordning.
Men känner mig bara glad och vimsig.

Vi får se.

Jag får väl kamma håret i allafall.

Snart springer jag över till Elin o äter soppa.
Med Emmpa och kanske en Kim.
Innan nykter förfest. Flen. Och LAD.



Pepp. Och nu är kaffet slut.

Är det ok.

Får man summera och säga. Bra dag.

En sån här dag.

Jag vet inte.

Trots att jag mår lite skräpigt. Trasigt. Knepigt.

Ahh.

Jag har nog bara lite behov av att pussla ihop mig.

Och tycka att det är ok.

Så.

Tänk om. Tänk rätt.

Det finns en sak jag stör mig på just nu. (Ha. "En" sak.)

Kom och tänka på det när jag kollade igenom min spellista.
Och så kommenterade Ida just ett tidigare inlägg på ämnet.

Jag relaterar lätt låtar och musik till minnen och personer.
Jättefint. Gulligt. Jag vet.

Men om dessa minnen och personer inte längre gör en glad.
Så resulterar detta i att låtarna får en att må dåligt.
Istället för bra.






Jag behöver ny musik.

It´s nice to know your name.

Det var så värt att vara ledig idag.

Har mest legat i soffan. Men det var allt jag orkade.

Lite tagen.

´

You don't know anything about me.

Jävlars. Djävul.

Min dag kunde ha börjat bättre.

Min onda (I dubbel bemärkelse.) mage. Bestämde sig visst.
För att döda mig imorse.

Efter 1 1/2 timmes smärta. Däckade jag på köksgolvet.
Helt borta. Minns knappt hur jag tog mig till sängen.

Men jag vann.

Jag lever.

Och jag planerar just nu. Min hämd.

Mindless.

When you´re out of your mind.
And I´m out of mine.
I´ll meet you where the snow falls.

Just a clown in disguise.
Is what you realise.
When dust and sandpaper dissolves.

And if you polisch.
The suface.
You´ll find.

Only what the snow.
Do not recall.

Thats what friends are for.

Nöjd som jag var. Att jag äntligen återhämtat min sömn.

Sitter jag nu uppe. Kl 2 på natten.

Min hjärna uppfattar nog inte längre begrepp som natt och dag.

Trodde dock att det skulle bli en helt ovärd kväll.
Helt utifrån mitt nedstämda humör som dök upp nånstans mellan
Kvantum och hemma.

Men efter högst värd facebookchatt. Med högs värd vän - Emily.
Fann jag mig själv sittades och skratta. Högt.

Thats what friends are for.



Golden slumbers.

Visst självhat.

Dagens citat.

Jätteroligt. Och helt rykt ur sitt sammanhang.

Jag glömde ju säga det viktigaste som hände idag.
(Vilket man kan relatera känslorna i citatet till.)

Min mössa låg i fikarummet när jag gick på rast.

Lycka.

Jag som trodde jag supit bort den för alltid.

It will all get better. In time.

Ibland tror jag det sitter en liten regisör.
Som styr mitt liv. Som i en film.

Idag var filmmusiken slående. På vägen hem.

Först kom Better in time.
Sen Imitation of life.
Och sist Into the night.

Slående. Hur som.






Come on. Come on. No one can see you cry.

Remember me.

Efter att ha sovit två timmar. På eftermiddagen.

Tittat på ett par avsnitt av How I met your mother.

Tyckte jag att det var dags för lite film. Ändå.

Remember me.



Se den. Men var beredd på tårar.

Keep you in the dark.

Det var nåt som inte stämde. Jag stannade upp.
Tittade länge. Misstänksamt. Väntade.

Men. Lampan i badrummet. Som har flimrat i veckor.
(Och som jag ständigt glömmer kolla vad det är för nån.
Och köper en ny.)

Lyste helt plötsligt. Klart. Ständigt.

Ibland löser sig saker av sig själva.

Sällan förekommande.

Mycket tacksamt.

Prima. Primitiv.

Jag utlovade prima liv igår. Jag var en zoombie.

Hävdar dock bestämt att det helt berodde på sömnbrist.

Som även sitter i idag.

Det är inte mänskligt att behöva gå upp klockan 6 på helgen.
Inte i min värld.

Jag är inte människa då.

Misstänker dessutom feber. Och min kropp värker.






Nu ska jag leka död. Resten av kvällen.

Kanske att jag håller ena ögat öppet och ser en film.




Men jag lovar inget.

Köpa vingar för pengarna.

Jag tror min granne ladda för SM i dålig musiksmak.

Sitter här och avnjuter en uppsjö av odrägliga svenska klassiker.
- I discotappning.








Ta mig härifrån.

Greenparty.

Efter kvällsjobb. Åkte den gröna festblåsan på.

Nu har jag si sådär en timmes sömn i bagaget.



Horoskopet Stämde rätt bra överens med kvällen.
Passionen vet dom som såg. Vad den stog för.

Riktigt roligt hade jag.



Så roligt att jag fick hjälp att knyta skorna på vägen hem.

Jag kände mig som en liten skolflicka. Med mina rosetter.
(Lät dock bli hopplaskutt. Och andra farliga aktiviteter.)

Stressad.

Ha. Jag borde nog stå i duschen. Nu.

Men jag tänkte att jag förgyller din dag lite med ett
blogginlägg först. (Lat. Vem. Egenkär. Vem.)

Jag ska ju stänga på jobbet ikväll.
Och sen dirket till en grön jobbfest.

Likamed. Jag måste göra mig iordning innan jobbet. Punkt.

Jag ogillar dock utsikterna för mitt hår idag. Regn.

Det blir mössa och paraply.

Eller. Man kanske ska skita i att fixa håret.
Och gå såhär.

Slutresultatet blir nog ändå detsamma.

Hurra.

Idag. Fyller min blogg 1 år.

Mitt första blogginlägg läser du här.

Då. För ett år sen. Var det onsdag.

Idag är det torsdag. Och ösregn.

Mycket har hänt sen den där onsdagen.

Även om det är lite tråkigeter.

Så har det absolut inte regnat hela tiden.

Det har hänt saker jag är stolt över. Och sånt jag skäms för.

Saker som gjort mig glad. Och otroligt ledsen.

Ett väldigt turbulent år. Förvirrande. Att leva igenom.

Men jag skulle inte vara den jag är idag.

Om jag låtit bli.

Vågor.

Med ett leende. Tänker jag på livet.

Och det är ju dom där stunderna. Då man är förjävligt ledsen.
Som gör att man kan vara så glad. Att man är glad.

Ikväll har jag haft min bästaste pappa på besök.

Och jag har haft det så himla kul på senaste tiden.
Mycket tack vare ett ännu större leende. Och rött hår. <3

Livet är till för att levas. Kom ihåg det.

Våga lite mer.



Ah. Lalalalalala. Life. Is wounderful.

Fräsigt.

Jag hjärta wavemaker.

5 av 5 toasters.

Mycket bra låtsashelg. Mycket bra shopping.
Mycket bra sällskap. Värt.

Nu blir det ett sista stop i Norrköping innan vi är hemma.

Skor.

Jag älskar skor.

Idag köpte jag. För övrigt. Två par jeans. För 150 kr.
Totalt. Jag är nöjd.

Jag är även meganöjd. Med min megafina wavemaker.

Appropå ingenting.

5 min.

Den här helgen har vart så bra. Och vi förlänger den.
Över måndag tisdag. Mycket listigt.

Om 5 min. Är vi påväg.

Wooooo.

Stop and stare.

I´m staring down myself. Counting up the years.

Bara för att det är så fint. Att bara dra. Ibland.



Idag blir det revy och fint häng. Med fina människor.

Sen blir det en ny utflykt på måndag. Till Ullared.

Men först ska jag titta på How I met your mother.
Innan jag ens orkar tänka på att göra mig iordning.





Stop and stare.
You start to wonder why you're here. Not there.
And you'd give anything. To get what's fair.
But fair ain't. What you really need.

Woooo.

Becca (Lillsnoppen.) fick en uppenbarelse i köket. Igårkväll.

Hon frågade oss.(Mig och Elin.) Om vi sett How I met your mother.




Ha.

Lillsnoppen och Sven.

Är i Uppsala. Vaknade klockan 10. Och har skrattat sen dess.
Klockan är 2 nu. Kul.

Topp 10 fest igår. Massa folk. Massa sprit.

Man vet aldrig vad som kan hända.

Allt hände.

Inte för att jag minns nåt.






Är nog fortfarande full.