April. April.

Jaha. Idag åker jag visst till Norge. Det är inget skämt.
Även om det kan låta så. Hehe. Awesome.

Detta får nog följden att jag inte kommer göra så många
inlägg några dagar framöver. Funderar på att lämna Iphonen
hemma faktiskt.

Ska ju ägna tid åt min älskade snowboard istället.
Passar perfekt just nu. Speciellt efter min dåliga dag igår.

Ett litet problem bara.

Jag har knappt börjat packa och vi åker klockan ett.

Ingen panik.



Vem behöver packlista?

Bad luck.

Herregud. Idag har jag varit mer klantig än vanligt.
Jag börjar misstänka att jag är otursförföljd.

Jag började med att tappa en biskvi på golvet.
(Det är ju förvisso sånt som händer.)

Sen. Tappade jag en kryddkorv på golvet. Den sista.
(Notera att detta fortfarande är samma kund.)

Jag ska därefter göra två vanliga grillade korvar.
(Ja. Vi talar fortfarande om samma kund.)
Min kära medarbetare backar då in i mig och korven
blir mos. Fast detta faktiskt inte helt mitt fel.

Jag lyckas sen göra två korvar. Passade på att smeta
lite senap på en annan arbetskamrat bara.

Det hjälpte inte heller att jag efter första korven på
golvet får ett skrattanfall och fnittrar för mig själv
medans jag försöker reda upp i kaoset jag så fint skapat.

Senare på dagen lyckades jag även välta ut en kryddburk
och få stop i mosmaskinen.

Min medarbetare som snällt städade upp efter mig höll med
mig om att det är tur att jag ska på lite semester nu.
Han var nog lättad när jag gick. Kraken.

Livet är en schlager?

Nej. Jag är inte oerhört morgonpigg. Jag ska till jobbet.
Som det brukar vara. I vanliga fall sover jag gärna en
timma till. Det blir bäst så. För alla.

Men tänk vad trevigt att jag skriver ett litet inlägg ändå.
Fast att jag knappt har vaknat.

Jag har nån himla konstig alarmsignal på telefonen.
Låg en bra stund och lyssnade på den innan min tröga hjärna
fattade vad som pågick.

Detta duger inte. Det krävs nåt lite mer störande.
Helst enormt stressande. Irriterande.

Pernilla Wahlgrens schlagerbidrag?

Fast car.

Glömde att jag hällt upp en kopp kaffe. Nu var det kallt.
Smakar sådär. Ärligt talat. Ingen hit. Får ta en kopp på jobbet
innan jag börjar istället.

Idag har jag gått en lång promenad. Var kommer all energi ifrån.
Kan man undra. Jag har nästan alltid för lite eller för mycket.
Rastlös eller trött.

Fast det kanske beror på att det är då man lägger märke till det.

Nu kan jag känna att detta inlägg inte var så givande.

- Ni vet att jag har överenergi.
- Ni kanske kan lista ut vilken låt jag lyssnar på.
- Och ni vet att jag snart ska jobba.

Anteckna flitigt. Kära vänner. Anteckna.

Times Like These.

Sitter här i mörkret och lyssnar på musik. Försöker bli trött.
Detta får bli dagens låt. Utan vidare motivering.

Haha. Jag tänkte skriva: Den är bara fin. Men det är ju en
slags motivering.

Och nu skrev jag ju det på sätt och vis ändå.
Det gör inget. Jag vet vad jag menar.



- I am a one way motorway.

Helgen.

Oj. Nu är det måndag igen. Hur gick det här till.

Gårdagen var seg. Eller så var det jag. Jag tror nog på
det senaste. Men helt chockerande är det inte.
Lördagen var bra. Vi hade kul som alltid. Mycket bra.

Var och shoppade i Norrköping. Detta kräver visst lite mer
enegi än va jag kunde frambringa. Dagsformen var inte vad
den brukar vara. Men jag lyckades bränna lite pengar ändå.
Hittade tre par byxor så nu är allt bra igen.

Snart är det dags.

Jobbfest hos Patrik. Finfint. Nu är jag pepp.

Dagen på mitt kära arbete gick nästan farligt fort.

Var jag där?

Och jag som haft en stark övertygelse om att detta ställe
ligger i en något långsammare tidzon. Men idag tror jag
minsann att vi halkat in på en ny bana. Även detta får
betyget finfint.

Nej. Mindre blogg mera fix. Ska försöka bli lite vacker
var tanken.

Motivation.

Jaha. Ja. Det känns alltid lika motiverande när klockan
ringer och väcker mig 6.00 på natten. (För jag tycker inte
det får kallas morgon.)



Jag känner mig glad och engagerad.

Nej. Jag är inte pepp.

Men det blir jag snart. Måste bara vakna.

Vardagslyx.

Nu har jag precis kommit hem från en långpromenad. Inte fel.
Kom dock på halvvägs att jag kunde ha tagit en springtur istället.
Men. Men. Försent nu. Det får bli en annan dag.

Nu är jag hungrig. Och eftersom ingen har lagat mat åt mig.
Så äter jag potatismos till lunch. Enbart.



Kreativ som jag är kan jag få i stort sett vad som helst
att se gott ut.

Lite guldkant på tillvaron. A la Johanna.

Skochock.

Hehe. Testar lite tidningsinspirerad rubrik idag.

En ny skobutik har öppnat på Kvarnen. Och jag visste inget.

Jag hittade faktiskt ett par nya skor idag. Fint.
(Hittade skiver jag. Som om det vore svårt. Jag ändrar mig.)

Jag köpte faktiskt ett par nya skor idag.

Dock inga tofflor. Men detta tänkte jag lösa på söndag.
När utbudet på affärer utökas en aning. Nog för att vi fått
lite fler butiker i stan. Men man måste ju vara lite kräsen.

Det här känns som en bra vecka. Jag lägger frikostigt in förra
helgen i mina beräkningar. Ledig imorgon. Jobbar lördag förmiddag. Jobbfest på kvällen. Ledigt söndag med shopping.

Kan det bli mycket bättre.

Den som inga byxor har.

Ja. Jag har ju nämnt att jag är bra på att ha sönder saker.
Nästa grej på tur var mina tofflor på jobbet. Haha.
Nu har dom gjort sitt. Känns otroligt motiverande att köpa ett
par nya fula tofflor att ha på jobbet. Ehh. Nej.

Men. Det är ett måste. Livet är hårt. Jag sprang runt i bara
strumpor halva dagen idag. Lite mysigt i och för sig.
Tror inte det var nån som la märke till det. Förutom möjligtvis
att det inte släpade om mig. Som det gör när jag har tofflor.
Jag brukar få en och annan kommentar. Om släpandet. Hasandet.

Jag har dessutom haft sönder 3 par jeans dom senaste veckorna.
Alla gav upp samtidigt. Jag vet inte vad jag har gjort för fel.

Snart har jag inga byxor att ha på mig längre.

Får nog gå med rumpan bar.

That´s me in the spotlight.

Jag måste bara få säga detta. Jag är så himla bra.
Jag får säga det. Med all rätt.

Jag tänkter inte säga varför jag helt plötsligt fyllts
av denna egenkärlek. Jag vill inte prata om det.
Men låt säga att jag lyckats tagit söder nåt (Ovanligt.)
som jag nu lagat. Jag är bara bra. Helt enkelt.

Dagens låt.



- I haven´t said enought.

Ok.

Jag och min gitarr har haft lite kvalitetstid.
En tidtjuv som heter duga.

Fast det är ok.

Jag tänkte blogga förut. Jag skulle bara spela lite.
Nu ömmar fingrarna när dom far över tangenterna.

Det är ok.

Sitter här helt ensam. Datorn surr är min vän.
Jag får snart sällskap igen. Jag klarar mig.

Jag är ok.

Oh no. Elin.

Jag mår oförskämt bra. Men kom hem oförskämt tidigt med.
Så det är inte helt oväntat. Sömn är bra grejer.



Elin jag och Ida. Glada.

Det finns inte så mycket övrigt att tillägga.

Jag vill tacka min mor för mina otroligt klantiga gener.
Vad skulle jag ha gjort utan dom.

- Alan. Alan. Alan. Alan.

And then we´ll do it again.

Nej. Soffan är för mesar. En stor kopp kaffe var det
enda som behövdes.

Idag har jag dammsugit diskat städat dammat och
lagat pannkakor. Inte illa. Soffan får vänta till imorgon.
Då lär jag behöva den.



Nu är det dags att fixa iordning sig igen.

Kvällen väntar.

Oh dear.

Nämen. Det bor ett litet rådjur på mammas tomt.

Vi är kattvakt igen. Det är bara dom jag fått order att mata.



Igårkväll var bästa kvällen - och för all del natten - på länge.
Och idag. Mår jag därefter. Var jag doktor skulle jag beordra
sängläge. Det känns onekligen som bästa alternativet.

En film kanske.

Oh me.

Åhh. Va trött man kan bli på sig själv. När man tappar bort
saker man behöver. Värdelöst.

Nu har jag ägnat säkert en halvtimme till att leta efter ett
futtigt litet halsband jag skulle ha idag. Larvigt. Men man kan
ju inte köpa ett nytt bara för att man råkar vara lite
tankspridd. Men jag hittade det till slut.

Och nu när jag funderar på saken är jag inte säker på att
jag vill ha det.

Herregud.

Kalldusch.

Nej. Jag vägrar. Så i brist på annat ligger jag här och väntar
på att varmvattnet ska återvända. Det brukar göra det. Jag kan vänta.
Lyssnar på musik. Har inget att klaga på i övrigt.

Lite smått uttråkad. Ärligt talat. Men det är ok.



Tycker det är lite kul att Snow Patrol har en låt som heter
Shut you eyes och en som heter Open your eyes.

Don´t tell me.

Nu. Äntligen. Har jag hittat nåt att ha på mig imorn. Puuh.
Fick en smärre panikattak när jag tittade i garderoben.

Men nu är alltså problemet löst. Och så fick jag ju shoppa.
Det gör väl vem som helst glad.

Det borde skrivas ut på recpet.

Shopping.

Eller så kan du njuta lite av den här fina låten. Det gör jag.



- I wanna a sunburn. Just to know that I`m alive.

I vanlig ordning.

Vilken vanemänniska jag är. Varje morgon likadant.
Kaffe. The Voice. Sen får dagen börja.



Ligger här och funderar på om det är nån mening med att göra nåt
åt håret idag. Jag misstänker att det regnar ute. Regn är likamed
katastrof för mitt hår.

Kanske om jag drar ner mössan riktigt långt.

Vem kom på lockigt hår egentligen. Varför kan inte alla människor
få ha rakt hår. Det förstår inte jag.

Livet är så orättvist.

God natt.

Det är mycket möjligt att jag kommer bli duktigare på att lägga
in bilder på bloggen nu. Så enkelt med min nya lilla kärlek.

Tänk. Då kommer det bli ännu roligare att gå in här.
Jag vet. Helt stört.



Nu ska jag snart gå och sova.

Varning för känsliga tittare.

Titta för all del på musikvideon. Men inte på länken jag lagt in.
Om du vill sova gott inatt.

Jag utnämner inte bara detta till dagens låt. Det blir dagens
musikvideo med.



Sååå bra.

Fast "ballongen" får mig att tänka på It. Eller Det.
Av Stephen King. Och då ryser jag inte av välbehag.

Den här. Fast titta inte på klippet om du är lättskrämd som sagt.

Den här filmen gick som någon slags miniserie efter
barnprogrammennär jag var liten.

Ja. Ja. Man blev ju härdad om inte annat.

My eyes. My eyes.

Problemet med att börja tidigt på morgonen är att ögonen
får en chock när man ska gå hem. Dagsljus är förrädiskt.

Blev helt tårrögd direkt. Vilket fick följden att jag fick
mascara i ögat. Som sedan ledde till flera tårar. Hemskt.

Men nu är jag hemma. I tryggt skydd bakom mina lamellgardiner.
Ögat svider dock lite ännu.



Jag lyckades trots allt hämta ut mitt nya körtkort på vägen.
Mitt förra blev stulet. I London. Nångång i börjar av December.
(Jag har aldrig sagt att jag är snabb.)

Detta också en hemsk upplevelse. (Körkortet alltså.)

En aning bättre än passet. Där jag ser ut som ett lik.

Det här kortet tog ändå min lilla Matilda. Som passande nog
jobbar lite i en fotoaffär. Men. Hon är ju trots allt bara
fotograf. Ingen trollkarl.

Jag ser ju ut som jag gör.

Mmmanboy.

Jag tycker ofta att man läser om hur jobbigt det är att
vara känd. Men jag har kommit på nåt som måste vara ännu värre.

Att vara förälder till ett s.k. fan.


Jag bevittnade en rolig incident för någon dag sedan.

En liten flicka gick och sjöng:

- Manboy. Manboy. You can call me manboy.
Om och om och om och om och om och om igen.

Till slut utbrast hennes pappa. En aning irriterat:

- Hur orkar du!!!?

Ha. Ha. Ha.

Jag störde mig på den lilla snutten jag hörde.
Tänk er då hur länge denna kära fader fått höra samma låt.

Om och om och om och om och om och om igen.

I veckor.

Jag själv torterade jag mina föräldrar med Hanson på en
bilsemester när jag var omkring 11 år. Jag förstog inte
att inte resten av min familj inte uppskattade att höra
Mmmbop 176 miljarder gånger om. På 2 veckor.

Det var ju en bra låt.

Lets leave.

Idag har det vart en rätt underlig dag.

Jag har vart ledig men ändå vart på jobbet.
Jag tror att jag nyss gick med på att vi kan kolla på
fotboll här hemma. Och att jag skulle vara med.
Sen åkte vårjackan nästan på imorse.
Allt detta känns väldigt udda. Vi får se hur det slutar.

Slänger in dagens låt här.



Planen för eftermiddagen är att försöka förstå hur man kan
blogga från mobilen. Spela lite gitarr. Och kanske. Eventuellt.
Möjligtvis. Suga upp en och annan dammråtta.

Kanske.

Eventuellt.

- Now I couldn't care what to say or do around here.

ÄNTLIGEN!

Som Gert Fylking skulle ha sagt.

Nu har den kommit. Min lilla Iphone. Lycka.

Jag frågade ju förut vad mer man kunde behöva.
Mer än kaffe och en gitarr.

Nu vet jag.

Eller. Ok. Jag behöver ingen Iphone.
Men jag klagar inte.

En sak till jag kom fram till idag är att jag ändå har ett
väldigt roligt jobb.

Varje gång nån säger:

"En lång vit prins tack".

Jaha. Kan man beställa såna nu.
Jag myser inombords. Kanske bara jag som är lättroad.
Men det är lika roligt varje gång.

Eller varför inte en klassiker:

"En kokt med korv".

Bahahhaha.

Asfalt.

Jag har saknat den. Asfalten. Hela långa vintern.
Men nu är den tillbaka.

Man slipper karta runt som en pingvin på is och snö.

Jag är ingen vintermänniska. Verkligen inte.

Med undantag för fjällresor dock. Då älskar jag snö.
Dyrkar den. Kan inte få nog.
Snart. Snart. Snart. Min kära bräda. Åker vi.

Men nu älskar jag våren. Som sakta närmar sig.

Sitter här med mitt kaffe och min gitarr och njuter.
Myser av tanken. Vad mer behöver man.


Ingenting.

Jaha.

Oj. Det är nog första gången som en låt jag håller på
faktiskt vinner. Det känns lite ovanligt.
Jag var redan inställd på att bli missnöjd.

Men nu kan vi släppa detta ämne. Eurovision är bara ett
enda lotteri. Vem som helst kan vinna där.

I´m done. Tipping on my toes.

VART ÄR MIN IPHONE!!???

Jag bara undrar.

Nu har jag hört otaliga personer glatt meddela mig att
dom minsann fick vänta en månad på sina små älsklingar.

Suck.

Jag orkar inte räkna ut när jag beställde min. Jag vill
inte veta hur outhärdligt länge det är kvar tills den
kommer hem till mig.

Kom. kom. kom.
Medan som som somaren
ännu hänger sig kvar.

Eller ja. Kom för all del innan sommaren. Tack.

Ikväll är det melodifestivalen. Om du missat det.
Jag kommer befinna mig på jobbet. Och troligtvis dö
av tristess.

Det är ju nästan tvång att titta. Så det kommer väl inte
en endaste krake och handlar då. Skoj.

Jag hejar dock inte på Timotej. Vem som helst utom dom.
Så troligtvis tar dom hem segern. Det brukar vara så.



Jag håller på Anna.

- Cause this is my life. My friend.

Relativitetsteorin.

Godermorgon mina kära läsare.

Gårdagen spenaderades hos svärpäronen. Jag förstår att ni undrar
vart jag har hållit hus.

Det blev lite sent. När kvällen gick mot sitt slut framåt
midnattfick vi nämligen för oss att se på film.
Närmare bestämt Luftslottet som sprängdes.
Sagt och gjort. Och vi var hemma strax innan 2.

Filmen var bra. Och eftersom det va så pass längesen jag läste
boken var det inte så mycket att störa sig på.

Alles gut.

Annars klinkas det fortfarande en hel del på lilla gitarren.
Än har jag inte gett upp. Även om jag måste erkänna att det
låter förskräckligt för det mesta.

Men med lite fantasi. Eller förlåt. Men mycket fantasi
och hel del välvilja kan man ibland urskilja en melodi.

Jag varvar lite låtar mellan alla tråkiga ööövningar.

Jag förvånar mig själv med mitt outsinliga tålamod. Eller ja.
Det återstår att ses.

Om du passerar skolgatan 8 och hör nån skrika: Jag hatar F!!
Så är det nog jag.

Allt är relativt.

Övning ger färdighet.

Detta får bli dagens låt.

Bemästrar den någorlunda nu. Mina fingrar vet att jag har övat.



Det är dock inte riktigt i min smak. Det här med övning.
Jag vill gärna bara va bra. Som av ett mirakel.
Det händer desto mer sällan tyvärr. Så jag traglar på.
Det råkar faktiskt vara kul. Så det gör inget.

- And if you wanna show, then just let me know.
And I'll sing in your ear again.

Året var 1997.

Vi hade precis fyllt 13 år. Skolavslutning. Sommar.
Blommor i håret.

Vi åkte ut till Tinas torp. Vart uppe hela natten.
Pratade om framtiden. Vad vi skulle bli.

Sen slocknade vi. 5 små tjejer i en dubbelsäng.
Snart skulle vi växa upp och gå skilda vägar.

Vi satt på förstutrappen den morgonen. Och värmde oss
i solen som steg på himlen. Den sista morgonen vi
var tillsammans. Som barn.

Vi lyssnade på Tinas pappas kassettfristyle. (Hightech.)
Det var första gången jag hörde Kurt Cobain. Hans stämma
som rasplade fram "Smells like teen spirit" i lurarna.

Och det gjorde det.


Jag växte upp den sommaren. Blev "vuxen".

Vi satt och pratade lite om vad folk gör idag.
Vissa har det gått bra för. En del bara "försvann".
Några har skaffat barn. Flyttat. Gift sig.
Nån har lämnat oss allt för tidigt. .

Vad hände.

Jag får alltid ett rus av den rösten. Kurt Cobain.
Jag blir 13 år igen. Och världen ligger för mina fötter.

Growing old.

Låt mig aldrig bli gammal och bitter.

Gammal blir jag gärna. Helst inte senil dock.

Får man önska sånna saker.

Finns det inget formulär man kan fylla i.

Jag kanske kan interjuva gamla sura människor. Höra mig för.
Fråga vad som gick snett. Så jag vet vad jag ska undvika.

Det där med minnet inser jag ju att det loppet redan är kört.

Får satsa desto mer krut på att hålla smilbanden på plats.

Då ska jag lyssna på den här låten. Den blir man glad av.
Så ska jag dansa runt med min rullator.



Det får bli även dagens låt.

För jag är glad.

Inga sura miner här.

- I cannot reach the pen for me to draw the line.

Ferdinand.

Jag sitter här och lyssnar på tystnaden.

Eller. Helt tyst är det inte. Men så nära man kan komma.

Jag bor nämligen inte själv. Och därför är mitt hem fyllt
med prylar. Datorer och sånt. Inget jag längre funderar så
mycket på. Om ingen påpekar det.

Men nu. När jag är själv hemma. Är det ändå inte tyst.
För prylarna surrar. Ett ständigt dovt surr.

Dessa prylar måste man vara försiktig med.
Man får t.ex. inte kalla dom vad man vill. Det går inte.
Man kan ju inte säga "datorn" när man syftar på "skärmen".
Servern törs jag knappt nämna.
Och man får absolut inte flytta på några sladdar.

Jag trivs bättre här. Vid min lilla laptop.

Känner mig lite som Ferdinand. Vill ha lugn och ro.














Och så surrar den inte lika mycket.

Seriöst.

Ja. Idag blir dagens låt denna. Vackra.



Dels för att det måste vara en av världens bästa låtar.
Någonsin. Helt seriöst.

Dels för att jag nu kan spela den på gitarr.
Heja mig. Jag är så bra.

Den innehåller hela två ackord. Om man vill.

Skulle kanske inte berättat det.

Jag bytte i allafall mina strängar på lilla gitarren idag.
Det var ju faktiskt rätt bra gjort för att vara jag.

Helt seriöst.

4-0

Ännu en kväll på jobbet jag överlevt.

Nej. Det är inte så illa. Några skratt blir det.
Jag överdriver som vanligt. Helt i vanlig ordning.
Allt är som det ska.

Men varför längtar man hem till det här. Kan man undra.

Min soffa är belägrad av karlar. Karlar som tittar på
fotboll. Måste va den värsta sorten.

Jag sitter här. I skydd av min dator. Så jag inte smittas.
Börjar vråla djuriskt. Gapa. Nej. Inte jag inte.
Jag bloggar.

4-0 står det. Kan det vara någon mening att titta klart.
Jag förstår inte charmen.

Nej. Så illa är det inte.

Jag överdriver.

Iq-fiskmås.

Jag känner mig iq-befriad idag.

Här har jag hela förmiddagen fri. Solen strålar.
Och jag sitter inne och tittar på Gossip Girl.

Gå ut människa.

Sen läste jag nyss min arbetskollegas blogg. Hon befinner sig typ på andra sidan jorden. Och jag vart äckligt avunsjuk när jag läste om sol och bad och allt det där. Du vet. Som jag älskar.

Har jag sagt att jag älskar solen.

Och ändå. Sitter jag här.

En guldfisk har väl högre iq.

Nej. Nu måste jag ut.

Xoxo - Gossip Girl.

Svenska Hollywoodfruar.

Bloggar i pausen. Effektiv som jag är.

Jag tittar på Svenska Hollywoodfruar. Det är farcinerande.
Annars har jag inga kommentarer. Va ska man säga.

Farcinerande.

Jag har en fråga dock.

Tappar man all smak av att bli rik. Eller är det
inne i hollywood med kladdigt läppstift. Toffsar.
Ankläppar. Eller för all del leopardpyjamas som
vardagsoutfit.

Roligaste citatet:

- Idag ska vi kasta bartenders.

Memories.

Dagen ställer sig fint i ledet av vad som är en god helg.

Måste säga att det har vart fruktansvärt skönt att va ledig.
Det behövdes.

Träffade på en gammal vän på ett fik. Det är som om man levt
flera liv. Men det är ju snart 10 år sen. Det har ju hunnit
hända lite emellan. Ett liv.

Vi har kanske flera liv. Som katten. På nåt vis.
Nånting dör. Nåt nytt tar vid. En ny tid.

Och jag blir djup som en brunn när jag är trött.

Men det var fint att ses.

Lyssna på dagens låt. Extremt fåordig text. Men sann.



- That would be the best therapy for me.

Back on track.

Nu har jag återfått balansen. Sömnen är återhämtad.
Jag är återkommen.

Helgen har varit fin.

Huvudet visste vart det satt igår.

Helt av banan. (Haha.)

Jag kan göra en snabbrepris.
Detta har hänt.

Jag har: Jobbat. Åkt tåg. Shoppat. Ätit. Druckit.
Vart på Jolly Rockets. Gått före vipkön in på Hugo. Dansat.
Åkt taxi. Roat en taxichaufför.Ätit makaroner.
"Sovit". "Vaknat". Åkt bil. Vart på kurs.
Hälsat på hemma hos S.E.J. Ätit palt. Sett andra chansen.
SOVIT.

- Ge mig arsenik. (Bapappaa.)

Dilemma.

Fult ord. Jobbig innebörd. Störande känsla.

Jag vill ha mer positiva ord. Med positiv mening.

Eller är det helt enkelt så att jag ogillar att ställas
inför beslut. Jag kan ju ana vissa tendenser här.
Den här känslan dyker ju ofta upp i dessa sammanhang.

Jag är så rädd att gå miste om något.

Varför måste man välja.

- Sadeln eller styret. Sadeln eller styret!!?

I just got lost.

Nu förstår ju jag att ni är jättenyfikna på att höra vad jag tyckte.
Men. Vi insåg när vi tittade på resumén att vi missad att se sista
dubbelavsnittet från förra säsongen. Kat(t)astrof.

Så. Idag. Idag ska vi se dom nya avsnitten.

Det ska sannerligen bli intressant att se hur dom ska få ihop det.
Jag blir yr i huvudet bara av att försöka hänga med i alla
vändningar. Bara det inte slutar med nåt helt idiotiskt som att
allt bara var en dröm.

Då skjuter jag mig själv.

LOST

Någon mer än jag som noterat solen. Solen.

Underbara sol.

Har vart och lunchat på stan i dag. I finfint sällskap.
Min mage har dock fått för sig att det är hett att se ut
som en boll. Det tycker inte jag.

Annars är planen att se dom nya avsnitten av Lost.
Förväntingarna är höga gott folk.

Allt jag rör vid.

Idag har jag haft sönder mer än jag lagat.

Det hela började med att en trasig lagning - lagades.
(Ränkas det ens.) Jag kom hem och tog sönder en skål.
Fick ny inspiration - och hade av en sträng.

Hur ska detta sluta.

Var kommer min otur ifrån. Medfödd möjligtvis.

Folk i min närhet ser på mig med fasa i blicken när jag drar fram.
Som en virvelvind. Helt opålitlig och vild.

Andra skulle kalla mig klantig.

Virrig är jag också. Och glömsk. När vi ändå är inne på ämnet.
(Alla bra sidor måste med.)

Min kära mor ville att jag skulle ta med en nyckel till henne.
Och jag svarade att den redan låg i väskan för att jag
(Nu citerar jag mig själv.) - "Känner mig själv väldigt väl".

Jag fick ett: "Ha ha ha" till svar.

Jag tror det var ett medgivande.



- Full fart.

Ledighet.

Jajamen. Nu har jag bara ett pass på jobbet denna vecka.
På fredag förmiddag. Förslag på aktiviteter mottages gärna.

Min kalender är nog tom.

Eventuellt och troligtvis.

Creep med Radiohead blir dagens låt.



- Whatever makes you happy.
Whatever you want.