Tankar.

Livet är så brutalt.

Människor rycks bort. Från en stund. Till en annan.

Så ofattbart.







Only love is all maroon.

Return to sender.

Stroke your hair back. Darling.
Granted that you'll see youtself.
I put my vision on a silver platter.
And my heart. High up on a shelf.

The room is filled with old parfume.
The smoke wares off. In time.
Your window is a silly illusion.
And will not forgive. A simple crime.

Stroke you hair back. Darling.
Wash the smell of your dirty sheets.
Your sticky floor. Will never score.
And your prizes is worthless. When you cheat.

Kim är ärlig. Poesi är fint.

Och jag är inte den. Som är den.

Kronan på moset.

Att toppa en härlig kväll i Nkpg. Med en härlig kväll.
I hemstaden.

Galet. Är förnamnet.

Men man får göra det bästa av situationen.

Min mobil fick sova under ett badkar.
Jag sov i min varma säng.

Mysigt.



Suddig men fin helg.

Under my umbrella.

Jag hatar regn.

Så ni kan nog redan nu lista ut. Att jag inte blev vidare glad.
När jag vaknade till ett envist smatter på rutan.

Mitt humör var måttligt kyligt.
För att sedan övergå till åskmoln.

Nu. Såhär ett tag senare. Har humöret klarnat en aning.

Hoppas vädret gör desamma.

Regnet påminde mig nämligen om. Att jag lånat bil.
Och. Att denna måste flyttas snarast för att undvika böter.

Sen fick jag även ett fint inbjudningskort.
Från världens bästa brorson.

Man kan inte annat än le.

Just nu fördrivs tiden på en jävla buss. Där jag på sms.
Försöker styra upp en rörig helg.




Det här blir nog fint. Till slut.

The lonely Island.

Efter två dygn av sjukdom. Börjar jag känna mig som en eremit.

Fast jag fick glatt ta emot två lägenhetstittare.
Och så kom mamma förbi med alvedon.

Men dagen fick en oväntat vändning.

Den sjuka tjejen. Orkade sig så långt som ut i köket idag.

Hon gör framsteg. Tänk vad lite alvedon kan göra.

Jag får lust att sätta på.





En väääldigt bra låt.

My wonderwall.

Saker jag undrar.

- Hur en ostrukturerad människa som jag.
Ska kunna strukturera upp sitt liv framöver.

- Varför jag inte vet vad som är bäst för mig.

- Att jag ibland är så himla korkad.

- Varför jag spenderar tid på att oroa mig.
När jag vet att det alltid löser sig till slut.

- Varför det är så sjukt tråkigt. Att vara sjuk.

- När och var. Man ska börja ta tag i saker.

- Vad jag ska göra i höst.

- Hur man vet att det man väljer. Är rätt.

- När jag ska lära mig flyga.





And all the roads. That lead you there. Were winding.
And all the lights. That light the way. Are blinding.
There are many things that I. Would like to say to you.

But I don't know how.

Tjejen som var sjuk.

Uhh. Idag är soffan mitt hem. Min säng. En vän.
Och min hals. Min värsta fiende.

När att prata i telefon är en enorm kraftansträngning.
Vet man att man inte är på topp.

Tjejen som alltid går till jobbet. Oavsett.
Ringde och sjukanmälde sig.

Vem är jag.

Läser på facebook att det har regnat.
Då var jag död.

Utanför mig skiner solen. Och säger - Kom ut.




Aldrig.

Vadå resa sig upp. Det går väl inte.

Hey. Soul Sister.

Så flög hon till sist.

Gråten i halsen den där sista kramen.

Jag vet inte hur. Men hon hittade mitt hjärta.
Där bakom den höga muren. Och alla stängda dörrar.

Hon har känt mig ett ögonblick. Och hela livet.

I knew when we collided.
You're the one I have decided.
Who's one of my kind.

Jag ler lite. När jag minns varför ingen får komma så nära.
- För att det gör så satans ont då. När dom går.

Men ibland är det ok att gråta.



Just in time. I'm so glad you have a one-track mind.
Like me.

Vi ses snart igen. Hjärtat.

Sanning eller konsekvens.

HejdåEmmpafest. För snart åker tösen bort.

Till ett varmare land. Och en varmare strand.





En hel hög hejdåmänniskor vällde in.
Standardkommentaren var: "Det gör inget".

För vad gör det. Om hundra år.

Och min soffa är en riktig vinsmakare.
Tavlan stog ju bra på golvet
Lite öl här och var har ingen dött av.
Och en fimp till. På grannens balkong. Märks nog inte.

Några dansade ut i natten. Några stannade kvar.
Och vaktade slagfältet.

Jag tror allt min lilla fru blev nöjd med kvällen.

Hon låg i allafall och fnittrade i sömnen i natt.




Sötnöt.

Kukdag.

Jag är helt ur fas. Helt av banan. (Hähä.)

Gick ut och sprang tills jag var blå.
Hörde en låt från förr. Och ville bara bryta ihop en stund.

Men jag sa upp min lägenhet istället.

Vi springer.

Det känns som jag är med i ett Seventh Heaven avsnitt idag.

Sådär när alla är med om i princip samma sak.
Fast i olika sammanhang.

Moralkakorna rasar.

Har du nåt att säga. Ta det med den personen då.
Gå inga omvägar. Var rak.

Säg som det är. Helt enkelt.

Vilken skev dag.

Men det var nog tvunget att jämna ut sig. Det är ju lag på det.

För vi hade så sjukt kul igår. Så det måste finnas några gränser.

Vi gick ut och dansade. Och några små sköningar trodde.
Att bara för att dom dansat bredvid oss hela kvällen.

Så skulle dom med oss hem.

Vi höll inte med.

Och där. Och då. Gjorde vi. Som vilken kille som helst skulle gjort.
I vårt ställe. Dock inte lika bildligt.

Vi sprang.




Ibland är det ok. Trots allt.

Jag förstår grejen.





Spring för livet.

I ur. Och skur.

Det föll ett vårregn i söndags.
Ett sånt där hårt. Med hagel i. Och åska.

Idag har solen skinit. Det har ösregnat. Stormat.
Lite om vart annat. Eller varför inte. Samtidigt.

"Det finns inga dåliga väder. Bara dåliga kläder".
Sa alltid min lärare. Och slängde ut oss på rast.

Vare sig det var snöstorm. Eller hällregn.
Själv satt han inne och drack kaffe.

Jag betvivlar starkt detta talesätt.
Det är bara nån hittepåsak man tutar i ungar.





Vi bor ju i Sverige. För fasen.

Mera rus.

Fast i annan form.

Igår sprang vi vårruset. 10 flickor från Maxi.
Efter en lång dag med jobb och kurs.

Heja. Heja.

Och eftersom det gick så himla bra. Sprang jag idag med.
Satan vad jag sprang. 6.5 km på lite över en halvtimme. Typ.

"Hurtbulle". Sa Emmpa när jag gav mig ut.
"Du ser lite blek ut". Sa hon när jag kom hem igen.




Men ska man springa. Så ska man.

Surprise.

O. Oh. Ohh. Känner ni ruset.

Igår fick jag mig världens chock. Av den bästa sorten.

Vad jag trodde skulle bli en myskväll med några få utvalda.

Blev till en överraskningsfest. För mig.

Mitt chocktillstånd satt i ett bra tag.
Jag har nog inte smällt det ännu.

Det är sånt här som gör lilla hjärtat fullt av lycka.

TACK. Fina ni. Som fixat med allt.
Tänkt på lilla mig. Och ordnat denna underbara kväll.



Woh. Oh.Oh.Oh. Ohh.
Det är fest i hela huset.

Me love you long time.

I can see your underwear.

From down here.

Kvällen som ägde.

Ägt 1.0

Elin: Varför säger du ingenting.
Jag: Du pratar ju.

Ägd 1.2

Elin: Vad pratade vi om.
Johanna: Jo. Vi pratade om det här. "Säg nånting. Vad som helst."
Elin: Nej. Det har vi ju släppt för längesen.

En grymt rolig kväll. På en vind.
Med en Simon. Och en klantig Elin.



En Elin. Som slog sig var 5:e minut. Men när jag påpekade detta.
Ville hon inte hålla med.

Vi klättrade upp för trappen. Igen.

Sen tittar jag uppåt.

Och Elin går in i en stege. Armar och ben flaxar.

Jag skrattade tills jag nästan gick av.



Tell me Mr. Moore what are you doing on the floor.



Nu har vi spontankväll. At my place.



Superskoj.

Gilla!

Idag fick jag fint besök på jobbet. Av Elin och Simon.

När chocken lagt sig. Kände jag mig sådär glad. Du vet.

Sitter här och knaprar på en knäckemacka.
Och mitt uppehälle här. Känns som ett fängelse.

Men kvällen har ju trots allt potential.

Ja. Jag är glad.

Fötterna på jorden.

Jag har fått ett jävla skavsår på lilltån.
Och eftersom mina ben är mitt konstanta fätdmedel i livet.

Kommer det troligtvis aldrig läka.

Jag säljer det till högst erbjudande.
(Det finns även ett på den andra foten. Ifall intresse finns.)

Och efter en kväll ute hos mamma.
Sällade sig två byggbet till mina krämpor.

Dessa säljs endast som par.

Du når mig lättast på telefonen.

Kvällen till ära. Släpades våra gamla lekaker fram åt min brorson.
Dessa lekte vi med hos vår farmor. Som barn. Nu är det hans tur.

Här är en rätt talande bild. För hur livet ser ut.



Ett par slitna fötter. Och en hög av gamla minnen.




Bästa botemedlet en sån här dag. Är en filmkväll.
Med fina människor.

Och ett par folkisar. Att skölja bort skiten med.

Hot. Or not.

Tjejen som aldrig lär sig.



För svarta jeans är väl inte det bästa alternativet.
En dag som denna.

Men. Jag hävdar dock ständigt.




Hellre varm. Än kall.

Om sanningen ska fram.

Ja. Jag har en ny favoritlåt.
Jag erkänner.



Ok det kanske inte är den bästa texten som skrivits.
I världshistorien.

Man får modifiera lite. För den skriker sommarplåga.

Om jag säger du är vacker.
Men att det spelar ingen roll.
För skönhet finns inom oss.
Om jag ljuger om sånt där.

Du vet. Varma nätter. Fint sällskap. Dans. Och så.




Så kom. Plåga mig.
(Vill du vara med mig då.)

Happy. Clappy.

Idag mår jag verkligen bättre. Än jag förtjänar.
Känns lite dumt att klaga.

Glädjen sällskapar. Och jag drog på musik.
Och lapade sol på balkongen. ("ballen". Hah. Kul tjej.)



Skulle kanske lagt upp en bikinibild här. Men så kul ska vi inte ha.
Ni får nöja er med mitt face.

Meeen. Så ska man ju jobba.

Oh no.



Inget att deppa över.

Skulle gissa på att man får göra en och annan mjukglass idag.

Kom upp och köp en vettja.



För fasen.

Nä. Nä. Dagens bästa.

"Det blir bra till slut.

Och är det inte bra.

Så är det inte slut."





Det här blir mitt nya motto i livet.
Till och med bättre än:

"Man kan ju inte vara smart jämt."

Nä. Dagens Bästa.

"Vi skulle bränna en bibel. Men tändaren va sönder.
Så vi ät upp den.

Sen sket jag bibel i en vecka.

Men. Nu har jag bett om förlåtelse och så.




Jag skulle ju inte göra om det idag."

Dagens bästa.

Vilken syn.

Men livet är ju hårt. Som bekant.

Sitter man i kassan. Får man allt ta ut nappen först.



Hähä.



Och just som man sitter och tänker.
Att roligare än såhär blir det nog inte idag.

Så ringer telefonen.

Tar på mig jackan igen.

Ett minne.

I find the map and draw a straight line.
Over rivers. Farms. And state lines.
The distance from 'A'. To where you'd be.
It's only finger-lengths. That I see.

Jag sitter på en skumpande buss. I natten.
På väg hem från Tunisien. Mot en flygplats. Ett hem?

Musiken fyller mig. I tystnaden.

Tittar upp mot en kolsvart himel. Som vilar över mil efter mil.
Av öken.

Ett slut. Och en början . En en blandad. Förvirrad. Ångest.
Och samtidigt. En hoppfull varelse.

Jag minns så starkt känslan. Luften. Värmen.

Vart den där vägen leder mig. Vet jag ännu inget om.

Nån åker till Indien. Nån till Grekland. Någon till en stad nära.
Men ändå för långt bort.



Nu ligger jag här. På golvet. Ryggen vilar hårt mot underlaget.
Jag sluter ögonen. Och fyller lungorna. Med en doft av Afrika.

Hejdå. Är inte min grej.

Jag tar min jacka. Och smyger iväg.

Kanske märker du. Att jag är borta.

I'm miles from where you are.
I lay down. On the cold ground.
And I. I pray that something picks me up.
And sets me down.

In your warm arms.

(Men mest av allt. Hatar jag. Att bli lämnad.)

Kompispris.

Hihi. Blir larvigt glad. Av veckans Ica reklam.
Det gör inte ens nåt att den fastnar som tuggummi i huvet.

Jag gick och småsjöng hela kvällen.

Det blir så mycket roligare. Att tömma sopor. Städa.
Ta betalt. Gå tillbaka med varor. Prata med surpluttar.

Man får lust att vråla glatt.

Kom. Kom. Till ICA nu.
Få kompispris.
Spara flis.
På jättestora skaror.
Av ICAs egna varor.



Kom. Kom. Kompispris.

Sol i sinne.

Brun inne.

Gjorde solariedebut för året. Kände mig så blek.
Nästan blå.

Man har ju aldrig tid att sola. När chansen finns på riktigt.
I allafall inte om man är en liten stressad själ. Som jag.

Som vill så mycket ibland.

Men jag gick till jobbet istället. Sådär lagom trött och hungrig.
För allt känns så roligt och inspirerande då.






Jag ska nog klona mig själv en vacker dag.

Rocket man.

Relationer är knepiga. Hur dom än ser ut.
En ständig balansgång.

Vänner. Kärlekar. Bekanta. Familj. Och allt däremellan.

Ett ord för lite. Ett ord för mycket.

Sånt här kan skrämma skiten ur mig. Tankar som gör mig matt.
Jag tar gärna ett steg tillbaka. Och bara är.

Det är så skönt när man bara vet. Vart man har varandra.
Ett konstaterande som gjordes idag.

Och så kom en påminnelse om hur kompliserat det egentligen är.
För ingenting är självklart. Ändå. Och att det sällan är sådär enkelt.
Men vi redde ut det.

Och då plingade mitt förflutna på dörren.

Vilken dag.



And all this science. I don't understand.

Brudar gillar brudar.

Killar gillar brudar.
Alla gillar brudar.
Brudar. Brudar. Brudar.

Tjejkväll igår med mycket te. Gynekologsnack. Skrattanfall.
Och massa mys.

Heldag idag med min fina brud.

Linus - Är ni gifta eller.
Emmpa - Ja lite.

Man kan ha kul på många sätt.
Ibland är det sus och dus. Ibland snusbus.





Hähä.

Tjejen som var ynklig.

Vad är det för fel på vädret. Jag bara undrar.

Igår när jag skulle gå hem var det tillfälligt uppehåll.
Tänkte att jag nog skulle klara mig. Så långt är det inte.

Kom över parkeringen - Sen började det regna.
Efter två minuter - Haglade det.

Åh jag måste ha retat gudarna.
Måste gjort nåt fel.

Idag var det snöoväder. Tredje maj. WTF.

Fem i tre mörknar himlen. Strax efter kommer en åskknall.
Om man ska traska hem 10 min senare. Är man inte så kaxig.

Anna: Haha. Blev du rädd nu.
Jag: Mjaae.

Telefonen från kassan ringer.

Henke: Du kanske vill ha skjuts hem idag.
Jag ynkligt: Ja-a.

Inte ens den hurtigaste tjejen går hem i tygskor.





Och åska.

Satan i gatan.

Idag var det kallt. Det blev en chockstart.
(Om man bortser från väckarklockan.)

Under min lilla promenad till jobbet fick jag se soluppgången.
På rätt sida utav natten.

Har väl vaknat till liv nu. Kaffe kan göra underverk.
Tillfälligt.

Jag får sova senare. Att titta framåt är grejen.




What use to be the present.
Has already flown away.

Oh my.

Till alla er som sväljer ner eran hjärtmedicin med red bull.

Jag hade helt förträngt morgondagens inventering.
Ställer motvilligt klockan på 05.00.

Oj. Vad jag känner mig motiverad.

Känner ingen ååååånger.
Nej jag känner ingen ånger.

Känner hur de bränner inom mig.
Känner hur de bränner inom mig.
Känner hur de bränner inom mig.

Put on your dancing shoes.

And come sing the blues with me.

Jag fick nåt som blev över. Som gav en bitter eftersmak.
Äcklig sprit. Och annan skit.

Om att vara oälskad. Obrydd. Och tankar som irrar runt.
För att det är hårt. Att till slut inse det.

Men hon vet nog inte bättre. Hon som satte mig till jorden.

Så jag vaknade idag. Och tänkte att allt är ok. Trött och sliten.
Tog på mig solglasögonen. Och gick och köpte min rape´.



Jag lägger locket på. Och känner mig sådär skönt careless.

Valborg och andra kalas.

Det tar på krafterna. Att ligga på topp.

Valborg och 80-års kalas var på tapeten.
Det kan få även den bästa på fall.




Men även en opepp själ kan komma igen.

Så jag tog mig samman. Och styrde mina steg mot mera firande.
Och hade en väldigt värd kväll. En sån som gör en varm.




Som om morgondagen inte existerade.