Only time.

Ja. Jag har varit iväg en sväng. I Frankrikes huvudstad.
Närmare bestämt.

Biljetter fanns bokade. Hjärtat sved. Allting snurrade.

Vi flydde en stund. Till värme och äventyr.

Vi gick långt. Vandrade från plats till plats.
Med skoskav och ömma fötter.

Just nu. Var det en klok människa som sa.

Inga raka svar finns.

Jag letar än. Kanske hittar jag svaret nånstans på vägen.



Who can say where the road goes.
Where the day flows. Only time?
And who can say if your love grows.
As your hearth chose. Only time?

Who can say why your heart sights.
As your live flies. Only time?
And who can say why your heart cries.
When your love lies. Only time?

Who can say when the roads meet.
That love might be in your heart.
And who can say when the day sleeps.
If the night keeps.
All your heart.

Jag fattar alltihop.

Bara lyssna.

Förstå.

Jag vet ingenting.

Egentligen.

Men jag fattar alltihop.



Från albumet:

- Tänk om jag ångrar mig.
Och sen ångrar mig igen.

Bröllop.

Jag hittar inte mina ord idag. Vill inte.

Allt gör ont.

Jag kan inte komma i ordning. Det tar emot för mycket.
Att plocka in saker i skåp är för definitivt.

Det här är mitt liv. Nu.

Det går inte.

Det gör ont.

I keep dancing on my own.

Nu har jag dansat hem. Genom parken. Över bron. Gatan.
och parkeringen.

Yeah I know it's stupid.
But I just got to see it for myself.

I'm in the corner, watching you kiss her.
(Oh, oh, oh)


Denna video är värd att ses. If it kills me - Jason Mraz.
Vackraste dansen.



- If I should be so bold.
I'd ask you to hold my heart in your hand.

Life is. Life is. Life is good.

Hejdå sol. Hej huvudvärk. Aj.

Idag har jag varit smart nog och utnyttjat min balkong
och solen. Det var värt.

Jag blundade riktigt hårt när grannens ciggrök och lite
avgaser nådde mig där på filten. Med solen som värmde
hela mig. En lite smutsig lukt. Och en svag bris - var jag
utomlands för en sekund.

Jag blundade hårt igen.

Fast jag fick fly in i min svala lägenhet nu. För varmt.

Det är ingen som vill åka nånstans där solen hettar i
augusti. Med mig.

Nu stundar lite kvällsarbete. Sen blir det invigning av
Elins soffor. (Låter sjukare än vad det är.)

Packad och klar är jag även för Norrköping imorgon.
Jag älskar när saker löser sig så bra. Och när man får
cred för det.

Hihi.

Automatic stop.

Åhh. Varför sover jag inte nu. Det var ju planen.
Imorgon kommer jag önska att jag sov nu.

Imorse önskade jag att jag sov igår kväll.

Sådär håller det på. Inte sover jag för det.

Nej.

Nu tänkte jag såhär att jag lägger upp dagens låt.

Sen sover jag förhoppningsvis.



That's just a phase. It's got to pass.

Plötsligt händer det.

Har jag hört. Och det gjorde det visst.

Idag stog jag på jobbet. Var på sånt där icke-humör.
Sådär obestämt. Varken eller - humör.

Och fram kommer två glada figurer. Emily och hennes mamma.

Jag vaknade ur min dvala.

Plötsligt händer det.

Plötsligt är man glad igen.

Plötsligt fick man roligheter att se fram emot.

Helt plötsligt.

Nu är inte jag en svårflörtad person. Kom fram och var glad.
Och jag är glad.

Men vissa gör mig extra glad.





Sådär plötsligt. <3















Det finns givetvis många fler. Men det hoppas jag att jag har
gjort klart för er. (Har dock noll bilder på nya datorn.)

Don´t say a word.

Nej. Rösten blev inte bättre av att jag har tvingats
prata hela dagen. Märkligt.

Jag saknar min röst. Den var så bra. Nu minns jag knappt
hur den lät. Hur enkel den var.

Därför fortsätter jag kvällen i tystnad. Kväver hostan
som river och förstör. (Vafan.) Dricker te. Myser.

Så. Kära röst:



Kunde inte sagt det bättre själv.

You´re the voice.

Efter 2 veckors förkylning har den gett upp.

Min röst är näst intill borta. Sitter här och dricker
hett vatten i hopp om att vi ska bli kompisar igen.
Jag och min hals.

Jag trodde en hel natts fin sömn skulle ordna allt.
Men när jag vaknade kom det bara fram ett hest väsande.

Att vara helt tyst är heller inget alternativ. Mitt jobb
kräver ord. Men jag ska försöka hålla mig till:

Hej.

Var det bra så.

Då blir det . .

Tack.



Får jag be om - Största. Möjliga. Tyssstnad.

En om dan.

Är det ok. Jag bara undrar.

Hur länge.

Varför.

Nej. Vi dansar till Highway man här.

Elin tycker att det är tur att vi i allafall har trevliga
grannar. Vin. Och en skeptisk Nisse.


Vi gillart.

I´m done.

Jag klarade det. (Notera alla saker som krävs. Haha.)
Lite udda pose. Men har man spegeln på golvet. Så har man.



Snart kommer Kim och sällskapar mig och mitt vinglas.
Sedan bär det av mot födelsedagsfirande. Fint.

Iland in the sun.

Idag är det fredag. Sägs det. Och här ligger jag och
försöker peppa mig till att använda sånt där smink du vet.
Byta om. Och kanske platta håret lite. (Vilket förvisso är
totalt onödigt en blöt dag som denna.)

Jag skulle kunna tänka mig lite sol nu. Vad säg om det.
Jag är inget blötdjur.

Jag hatar regn. Faktiskt.

Här får ni dagens låt. (Som en slags protest.)



Men snart blir jag pepp. Jag känner det.

Just nu.

Jag har suttit på min balkong. Ätit fruktsallad.
Barfota.

Folk har tydligen nåt som kallas sommarlov och semester
såhär års. Har jag hört.

Själv ska jag ha sån där semester i Augusti. 3 veckor.
Så länge minns jag inte när jag var ledig senast.

Nu ser jag mest fram emot min lediga helg om några veckor.
4 dagar i stäck kommer jag vara ledig då. När jag tänker på
saken minns jag inte när jag ens var ledig mer än två
dagar sist. (Minns jag ens det.)

Men jag vill inte tänka så mycket bakåt. Eller framåt.

Jag lever helst dag för dag. Det är överkomligt.

Idag ska jag träffa min fina Matilda.

Idag är bra.

Fin-onsdag.

Har jag nämnt att min pappa är bra. Jag tror det va.
För det råkar han vara.

För det första ringer han typ varannan dag bara för att
kolla så jag mår bra. Det ni.

Sen idag när jag bad om hjälp att skjutsa hem en balkongmöbel
jag tittat ut- så inte bara ställde han upp på direkten.
Han insisterade (Väldigt bestämt.) på att stå för betalningen.
Plus att han bjöd på mat och sällskap efteråt.

Både min slimmade ekonomi och jag gillart.



Tadaaa. Här vankas fint balkongmys i sommar.
(Lite trist regn idag. Men men.)

Nu väntas snart mer besök.

Faller du. Så faller jag.

Jaha. Nu blev det visst en sån där liten bloggsvacka igen.
Vad beror det på då? Hur undviker man dem.

En svacka.

Hela jag är en svacka. Haha. Nej. Det är jag ju inte.
Jag är ändå rätt positiv. Egentligen går jag nog bara omkring
och väntar på smällen. På tå.

För smäller gör det. Titt som tätt. Här och var.

Det är nog därför jag inte skriver nåt.

För att inte uppröra.

Öppen planlösning.

72 kvadratmeter golvyta. En madrass. En stol. En tv.
Och nu även en fin liten dator. Öppet och luftigt kan jag lova.

Jag campar i mitt vardagsrum. Det enda jag saknar är en lägereld.
Min lilla lampa får duga sålänge.

Det är rätt mysigt ändå. När man vet att det kommer möbler.

Är det nån som vill komma och campa med mig så säg bara till.



Det finns gott om plats.

Det här är ingen vanlig dag.

Idag är en fin dag. En dag att fira. För exakt ett år sen
damp en liten guldklimp ner på jorden. Elias. <3


Troligtvis är han den bästa brorsonen som finns.

Någon mer som har firat många födelsedagar just denna dag
är min lilla mormor. <3

Grattis till er båda!

Förnuft och känsla.

Min första morgon här. I mitt "nya liv".

Vaknade upp och frös. Men visste inte om det var febern
eller kyla. Sen dess har jag vandrat runt här.
Tittat petat och känt efter.

Jag har har hittat en fin lägenhet. Jag känner att jag
kan trivas här. När möblerna kommer på plats och man
kan starta om på riktigt.

Inga tårar idag. Men jag tror jag är i nån slags chock.
Jag har flängt runt så mycket dom senaste veckorna så att
vakna upp och inte veta vart man är är inget nytt.

Det kommer. Men som man brukar säga:
Den dagen. Den sorgen.
Och det stämmer ju. Men jag vill inte tänka på det nu.

Nu lyssnar jag på denna låt. Och gråter ändå.



Day one. Day one.
Start over again.
Step one. Step one.
I'm barely making sense.
For now I'm faking it
'til I'm pseudo making it.
From scratch begin again.
But this time I as "I".
And not as "we".

In my place.

Hektisk dag idag. Flytt hela förmiddagen. Det var precis
så att det gick ihop sig tills jag började jobba kl 3.

Slutade 21.15 och gick förbi mitt gamla hem för att hämta
upp lite småsaker jag glömt.

Och nu sitter jag här. I mitt nya hem.

Trött och genomförkyld.

Lite vilse. Men jag är ok.

Det kommer bli bra. Det vet jag. Jag klarar mig nog.

Tårarna faller men det gör inget.

Det får göra ont.