Snart så.

Mina planer för dagens ser ut som följande:

Tenta. Opponering. Jullov.

Det kunde ju vara värre.

Och det faktum som väger tyngst i detta fall är:
Jag har jullov i en f***ing månad.

Detta betyder att jag kan slappna av.
Och sluta tänka på teckensnitt. Kerning. Hierarkier.
Kontraster. Komplementfärger. Stringens. Ligaturer.
Fyrkantsindrag. Kontext. Satsyta och horungar.

Eller.

Är troligtvis skadad för livet.

Tystnaden som uppstår.

Ojoj. Dags för ett litet inlägg.
(Eftersom allt är roligare än tentaplugg och hemuppgifter.)

För närvarande är allt jag gör relaterat till skola.
Kul tjej.

Så varför inte skriva om nåt annat.





Lutar mig tillbaka. Och begrundar saken.

The little horrors.

Meredith Grey - These are the things we beg for.
When something really terrible happens.

The little horrors.

Coffe spilled on the table. A flood in the kitchen.

A fight that leaves you shaking with rage.


Ja. Nångång kanske man lär sig. Att leva i stunden.
Att inte bry sig om små saker.

Att leva lite mer som du gjorde.
Om ändå lite. lite. försiktigare.

En låt som är Rhodos. En dag som idag.



- The little horrors.

Would it have helped. If we would see what else was comeing.
Would we have known.

That those where the best moments of our lives.





Vila i frid.

Plåttermos.

I wish I was the evidence. I wish I was the grounds.

Min lilla hjärna får arbeta hårt dessa dagar.
Förhoppningsvis ger det nåt slags positivt resultat.

Men. Det är inget jag förutsätter.

Cogito. Ergo sum.


Eller.



I wish I was a neutron bomb. For once. I could go off.

Woop woop.

JA. Första riktiga tentan - check.

Kan inte beskriva lättnaden.
Efter denna verdervärdiga kurs.

Pusta ut. Två sekunder. Och fortsätta.
Vilken känsla ändå.







Me so happy.
Me so 1000 kilo lättare.

Wow.

Som pricken över i:et på denna fantastiska dag.
Gör jag ett litet inlägg här.

Jag vet. Helt galet.

Men jag har nu tillgång till internet.

Mitt liv blev så mycket lättare.




Tack Frank.

Kragtag.

Ja. Luften gick nog ur mig. Ville inte vara med.

Nu vet jag inte vart jag ska börja.
Eller hur jag ska sluta.

Och inget där i emellan.

Men det ordnar sig nog. Får ta mig i kragen.
Och borsta bort den här vidriga olusten.




Den här känslan som jag har är inte min.
Den blev kvar. Är den din.

Den smakar som du.

Steady as she goes.

Nu har jag talat med Frank.

Vi ändrade vår status till fast.
Och kommer ha kontakt genom telenätet.




Måste jag göra nån slags relationsstatus på facebook nu.
För att detta ska anses som officiellt.

Kära Frank.

Varför hör du inte av dig.

Jag saknar vår fina kontakt.

Jag behöver nog en mer fast relation med dig.
Den vi har är så sporadisk.

Ser fram emot ett brev på posten. Från dig.

Snart.

True colors.

Nu använder jag en metafor för att beskriva färg.
Undrar om jag får extra poäng då. (Läser tre kurser parallellt.)

Ungefär såhär färgglatt är det att läsa grafisk design.

Idag insåg jag dessutom att jag nog inte är helt dum i huvudet.

Då utgår jag givetvis bara efter egna preferenser.
Vilket inte säger mycket om det allmänna tillståndet.

Show me a smile then.
Don't be unhappy.
Can't remember when.
I last saw you laughing.
If this world makes you crazy.
And you've taken all you can bear.
You call me up.
Because you know I'll be there.




True colors. - Are beautiful.

Relationer.

Oj. Vad mitt lilla liv har kretsat mycket kring detta ämne.

Men kontentan är trots allt denna.

Dom relationer som är värda att ta upp tid.
Ger man tid. (Uppdatering: Så gott en virrpanna kan.)

Nya. Gamla. Nygamla. Och dom som är på nya sätt.

Inser återigen att man aldrig blir expert på ämnet.
Men gillar det ändå.

Ordbajsar lite här när ändå internet fungerar.
För min inspiration är lite trasig.

Men jag ska inte måla fan på väggen.

Jag är i behov av en tom duk. Och massa färg.





Jag ska måla hela världen. Lilla mamma.

Plugga dugga.

When I was young. It seemed that life was so wonderful.
A miracle. Oh it was beautiful. Magical.

Jaha. Här sitter man och läser. Och läser.

Hur allt detta ska få plats i mitt lilla huvud. Det undrar jag.
I vilken fil ska jag spara. Kan jag kanske komprimera.

Skicka som PDF.

Och titta på det en annan dag. När jag köpt större hårddisk.

Int' vet jag. Hitt' på nåt.

För snart är det dags.


But then they sent me away to teach me how to be sensible.
Logical. Oh responsible. Practical.

Att vakna.

I måndags vaknade jag på helt fel sida.
Humöret var inte av denna värld.

Men ett dåligt humör. Behöver bara fantastiska människor.
Och dom träffade jag.

Allt väl.

Nu har jag vaknat till Sweet Child O' mine.
Två dagar i streck.

Min granne har fått någon slags GunsN'Roses psykos.

Men det har slagit mig. Det här med upprepningar.
En gång är ingen gång.

Upprepade gånger är irriterande.

Om något pågår en längre tid. Blir jag faktiskt arg.

Därav mitt måndagshumör.




Nu är jag vaken.

Midnattsfilosofi.

Jag tycker inte om att bo själv.

Det ger mig ångest.

Ångest är äckligt.

Ändå bor jag själv.







Och allt sånt jag inte förstår.

The lighthouse.

There's a lighthouse by the pier.
Black clounds. And bright walls.
Have you been there.

I wasted all those years.
By a night light. A fals hope.
And curtains of fear.

And the road. Leads to despair.
I know. Cause I've been there.
Break my colors if you declair.
The war has been going on for years.

Distorded shadows that we share.
Black white and yellow.
Does anyone care.

Clothed me. But left me bare.
Drank my wine and water.
And cut of my hair.

(K)

Resten av ditt liv.

Det låter som strawberry swing.

Igår gick jag upp två gånger. För att vakna.
Det första gången blev fail och hjärnsläpp.

Så jag la mig igen för att komma till liv.

Jag blev "lite" piggare av en promenad till affärn.

Måde allmänt illa hela dagen.

Men myste med fina människor tills tåget.
Tog hem mig.





Strawberry swing. För resten av mitt liv.

The treehouse song.

För att jag hämtade inspiration till föregående inlägg.
Från denna låt.

Igår var jag och hälsade på min lilla fru.
På hennes nya skola.

Hon bor inte i en koja. Utan på ett internat.

Hon spelade gitarr och sjöng.
Jag drack lite rött. Och njöt.

Hej nya livet.



So many times we drank fine wine in one swallow.
And in those late nights we painted our walls bright yellow.

My treehouse.

Oj. Det är ju minst lika mycket jobb att packa upp.
Som att packa.

Men nu är jag klar.

Börjar känna mig lite hemma här.
I mitt hem. Med min koja.

Jag sover uppe i en byggställning.

Känns nästintill normalt.

Big girls don't cry.

Ja. Jag vet. Ypperligt dålig och tråkig uppdatering.

Det kanske blir ändring. När jag kommit in i min nya tillvaro.

Just nu känns allt så stort. Och jag så liten.
Nytt. Främmande. Och lite för tyst och tomt.

Ibland är man inte klok nog. Att ta en buss till en vän.

Har klämt ner mig bland alla grejer.
Och undrar lite förvirrat vad jag gör här.






Jag är inte så stor. Trots allt.

Bra val.

Såhär en vecka in i mitt nya liv.
Bland flyttlådor och skräp.

Kan jag konstatera att det känns väldigt bra.

Jag gillar utbildningen. Klassen. Staden.
Och troligtvis mitt nya hem.

På söndag. Kanske det slutar snurra.
Då får jag en punkt. Att utgå ifrån.





Punkt.

World of it's own.

Hej. Förvirrad tjej. Hej.

Sitter på ett tåg. Igen. Och lyssnar på en fin låt.
Försöker hitta lugnet.

Jadu. När man är så virrig som jag är. Behöver man rutiner.
Fasta punkter.

Allt bara snurrar. Och inget står still.

Och trots att allt är så bra.
Är lilla jag en orolig pöl av obeslutsamhet.

Här. Där. Var. När.



Oh. How I love to be around.
This particilar face I found.
No stress at all would waste our time.
Nobody is letting anybody down.


Idag fick Emmpa planera min dag.



Stress är inte min grej.

The first day.

Sitter på en nästan öde tågstation.

Och hittade ett uttag så jag kunde ladda mobilen.
Den övergav mig vid lunch.

Men jag överlevde.

Har haft en rolig dag i mitt "nya" liv.

När en tjej utbrast: "Äsch. Det löser sig." Vid frukosten.
Kände jag. Att det här kommer gå fint.

Nu är jag trött och full av intryck.

Men vi var nog lika förvirrade. Allihop.




- Det löser sig.

Once you go black.

Nä inte svart. Men nästan.

Nu har jag peppat till mig.

Tröstshoppade och färgade håret.

Paniken stoppade jag undan efter samtal.
- Över te. Och över facebook.

Imorgon är imorgon.

Nu sitter jag här.
Och är den jag är.

All over town.

Den här låten känns lika rätt.
Som att gå hem i regn.

Jag tänkte att jag bryter ihop litegrann nu.
Så kanske resten av dagen blir perfekt.



Snälla.

Allt och inget.

Har inte brytt mig om att blogga denna vecka.

Jag har tagit vara på varje minut.
För vem vet.

Just nu trängs cirka en miljon tankar och känslor.
På ett alldeles för litet utrymme.

Förväntningar. Oro. Nervositet. Utredda missförstånd.
Sårade känslor. Lycka. Misslycka. Förvirring.
Trötthet. Besvikelse. Längtan. Pirr.

Vilken fot ska man stå på.

Och vem står där när man behöver det som mest.

Hon som kom hem.

Jag har landat. I Sverige. Både fysiskt och mentalt.

Duschat av mig salt och olja.
Det får nu bara användas vid matlagning.

Jag har stekts så det räcker.

Åska och regn känns välkommet.

Nu kan paniken infinna sig. Den 16:e börjar allvaret.




Hej magsår.

Everything tonight.

Hörde den här låten. I suset och duset för någon dag sen.

Fylldes av lycka. På nåt vis.

Jag tror den hittat in i mitt undermedvetna.
Någon annan suddig natt.

Hur som. Varför inte ge allt. Just nu.
Så borde man tänka oftare.




For all we know we might not get tomorrow.

Skrattfest.

Åhh. Skrattade så mycket igår.

Vi satt på Emmpas balkong. Med Maria och några grannar.
Och drog roliga historier.

Vilket inte alltid är så lyckat med engelsk översättning.
Men även detta var väldigt roligt.

Så vi körde samma grej på stranden idag.

There was two birds in a tree.
One was ugly.





Lite vin på den och kvällen är gjord.

Värsta kändisen.

Joråsåatte. Igår va vi en sväng in till stan.

På en bargata. Med galet mycket folk. Galet mycket musik.
Galet mycket allt.

Och så träffade vi Rodney. En kändis. Heh.
Fick oss en bild. Och sprang vidare.

Tog ett dopp i havet påvägen hem.
Och det var fasen det bästa på hela kvällen.







Galet fint. Helt enkelt.

Lite färg på tillvaron.

Jajemen. Idag har vi stekt oss i solen.

Har fått lite såndär brun färg.

Det skadar inte.

Ikväll väntar bar street på oss.

Fick just lite sällskap vid bordet.
Så nu ska jag vara social. Och öva på min engelska.

Får se hur det går.

Allt är lugnt i mumindalen.

Nu så. Bloggtime. Det var en sväng sen sist.

Ja. Här sitter man. På rhodos. Och livet lever med mig.
Dagen börjar vanligtvis med huvudvärk. (Märkligt.)

Ligga i sängen halva dagen.

Sover gör jag när boken trillar ner i ansiktet.
Kollar på mumintrollen. Filosoferar om livet.

Sen tänker vi positivt.

Sitter just nu på Emmpas jobb och tittar på när damen jobbar.
Har precis fått igång internet. Efter slit och tandagnissel.

Ikväll ska vi bara spela kort och mysa.

That's pretty mutch it.

Saknar alla hemma. Men tiden går så fantastiskt fort här.

Vi ses snart.

05.44

Jaha. Då sitter man här. Och väntar på flyget.

Antar att jag ser lika trött ut.
Som alla andra.

Blicken känns sådär klibbig.
Den fastnar vart jag än vänder mig.

Men lite sömn på flyget.

Och jag är redo.





Vi ses.

Avfärd.

Mellanlandar. I skogen.

Sitter vid ett bord på en gräsmatta.
Som kittlar mina fötter.

En liten radio. Och fint sällskap.

Tittar på ett nytt ärr på min arm.

Han som sitter mittemot. Kan alla mina ärr.
Alla virvlar i mitt hår.

Vi pratar om allt möjligt. Medans solen går ner.

Inatt kör han mig till flyget.

Ställer upp.

Jag är glad att han finns här nu.

Lyssnar.




Lilla pappa. Det är kärlek.

Otillåtna föremål.

Checkar av lite bagageregler inför resan.

Dessa grejer får jag alltså inte ta med mig:

Pistoler. Blyhagelpistoler. Gevär. Bult- och spikpistoler.
Armborst. Katapulter. Harpuner och harpungevär.
Slaktmasker. Bedövningspistoler. Elpistoler.
Bedövningsbatonger. Eller elstänger.








Fan.

Colorsplash.

Kul app som jag blev introducerad för av bror min.

Skype.

Åh. Smarta tjejer. Kom på idag.
- Att vi kan skypa på min iphone.

Hehe. He he he. Eh.

Ja. Anyway. Trevligt trevligt.

Min lilla grektjej har det bra. Lite överkörd.
Men hon lever.

Herregud.

Snart ska jag träna. Och sola. (I solarium.)

Känner mig så hurtig.

Snarrrt.

Usch. Jag har så tråkigt nu. Så jag går av.

Det skulle det vara fint att kunna teleportera sig.
Knäppa med fingrarna som Täppas.

Men jag får stå ut till tisdag.

Då bär det av. Till Rhodos.

Simsala bong. Simsala bing.



Jag tror jag blir ding.

Fint.

Tänkte bara visa hur fantastiskt vacker frisyr jag får.
När jag sover.

Den trötta opeppa tjejen. Bjuder jag på.

Me so stupid.

Den här saken har stått på min vind.

Hela. Långa. Varma. Kvava. Sommaren.

Och alldeles för många gånger har jag tänkt ta ner den.

Och ännu fler är gångerna. Jag inte gjort det.

Makes no sense.

Men det gör ju inte jag heller.

Nu står den här i allafall.

Och fläktar.

Bestäm ingenting.

Det klarnar. - Sa Elins spåkula igår.

Och visst blev det så.

Fast efter ett halvt glas utspädd rosé.
Började det bli lite dimmigt igen.

Idag. Som följd. Har det vart lite trögkört.
Men jag har gjort en hel del ändå.

Ätit frukost vid ett smutsigt bord i en buske.
Vinkat av Elin. Städat bort gårdagen.
Åkt och badat med Simon och Jonas. Lagat mat.
Matat katter. Tränat. Duschat.

Och snart blir det lite filmkväll.

Jag har i stort sätt förträngt hur det är.
Att inte vara ledig.

Skräp.

Det är nog skruttbilens dag idag.

Min skitbil. (Som den får heta när den inte uppför sig.)
Var hos doktorn idag.

Och en annan bil. Som skulle ta hit min Elin.
Bröt ihop.

Så nu förlitas ödet på tid. Och SJ.

Vilken ironi.

Överallt och ingenstans.

lkväll bär det hemåt.

Efter ett par fina dagar här.

En bra start på ledigheterna.

Igår besökte vi universeum. Eller colluseum.
Som min kära storebror envisades med att säga.

Och han påstår sig ha högt iq. Hihi.

Och på spårvagnen idag. Var det nån som skulle till Universum.

Nu vag vet inte vart jag är. Eller var jag vart.

Mycket förvirrande.

Sitter för närvarande i en stor park med karuseller.
Och skrikande människor.

Det är kaniner och sockervadd överallt.





Undrar om det här är det dom kallar himlen.

Semester.

JAAAAA. Vad vi har längtat. I mängder.

Första stoppet blev hos Maria. Och Amanda.
God kräftsallad och lite vin på en filt.

Och spelkväll i åskvädret. Inomhus.

Imorgon hägrar Göteborg tillsammans med storebrors familj.
Fint hotell. Liseberg. Och shopping. Bland annat.

Idag gick SJ emot mig. Så Norrköping får vänta lite.

Tar hand om ditt och datt istället.

Packar. Flyttfixar. Och skriver ut biljetter.

Nästa vecka flygs det till Rhodos. Och min fina tjej.
Som vart borta en hel evighet.





Tar nog med na' hem.

My last day.

Nej. Inte riktigt. Men på sätt och vis.

Det var en lite knepig känsla i magen.
Att stämpla ut igår.

Och på radion spelades lite passande.
- Stay another day. Ni vet den här:

Baby if you've got to go away.
I don't think I can take the pain.
Won't you stay another day.

Men jag har redan stannat "another day".
Så många gånger nu.

Så jag stämplade ut.



Jag bugar och tackar för mig. Hoppas på ett bra helgschema.






Och efterlyser en kram eller två. Till separationsångesten

Vanish.

Kanske världens mest irriterande och töntiga reklam.

Men. Det funkar faktiskt.

Mitt bästaste linne. Och en kofta fick nyligen sällskap.
Av en läckande rödvinsflaska.

Dom låg där i min väska och göttade sig rikligt.
En mindre bra komination. (Smart tjej. Jag vet.)

Trodde mina älskade plagg gjort sitt här i livet.

Men efer ett tips. Tänkte jag att det var värt ett försök.

Och nu sitter jag här i mitt fina linne.

Gött.

Vanish är grejen. (För en klantig tjej.)

Into the night.

Nöjd och glad tjej.

Två pass kvar till s e m e s t e r .

Ja tack.

Sitter här. Mitt i natten. Och okynnestittar på scrubs.

Misstänker att jag börjat vända dygnet redan.
Lite i smyg.

Känner mig lurig.





Och smått intelligensbefriad.
När jag skrattar högt för mig själv.

Orchide.

Jag gillar symbolik.

Orchideer är så vackra för mig. Just därför.

Dom överlever allt.

Jag har haft en ståendes. Sen jag flyttade hit.
En pinne. Men några blad längst ner.

Inte jättevackert.

Men trots att den vart ful. Har jag inte slängt den.

Och nu såg jag. Att den fått knoppar.




Say no more.
(Förutom att jag älskar min systemkamera.)

Det som inte gör någonting.

Tolv timmars sömn. Måndag. Regn.

Gör just ingenting.


För jag sov bara 1 1/2 timme. På 1 1/2 dygn.

Och jag tänkte vara inne idag.

Och idag är jag ledig.





Och fina Elin kommer hit och är mitt sällskap.

Tills dess ska jag bara sitta här.
Och göra oväsen på min gitarr.

Ready or not.

Utvilad tjej innehåller mer pepp.

Sista "riktiga" jobbhelgen.
Följs av en sista "riktig" vecka.

Sen får även hon semester.



Och blir lite mindre på riktigt.

Pick me up.

Jag känner mig blaskig.

Som en äcklig kopp kaffe.
Önskar jag att jag var lite starkare.

Jag uppnår inte önskad effekt.

Vaknade lite på fel sida. Och gillar det inte.
Så jag drog täcket över huvudet igen.

Det hjälpte inte.

Jag är dum på riktigt.





Usch.

Två av tre.

Jag känner mig nöjd.

Ligger här och tar in allt.

Stressen och paniken ger vika.
För en spänd men väldigt behaglig känsla.

Gårdagen var virrig men rolig.

Den här dagen kunde ju inte börja bättre.



Saker blir bäst. När dom bara får hända.

Känslan av att sväva litegrann.

Och en mysig låt.

Ja.




Det känns fint.

Det som ordnar sig.

Min livsfilosofi. (Strax efter: Man kan inte vara smart jämt.)
Är just det - Att det ordnar sig.

Sen i tisdags. Då min livssituation såg ut nåt liknande:

Bosättning: Parkbänk.
Sysselsättning: Samlar burkar.

Har nu uppgraderats ett snäpp.

Detta kommer inte bli mitt hem.
- För jag har hittat lägenhet.



Burkarna får vänta.
- Jag ska plugga.



D e t . O r d n a r . S i g.

Lagen om alltings jävlighet 2.0

Exakt.

Allt kändes så fint. Det var min dag.

Solen sken. Jag var glad.

Sen får jag ett fucking getingstick. I pannan.



V a r f ö r.

Hemska små kryp.



Jaja. Det är bara att skratta åt eländet.
Imorgon är en ny dag.

På nålar.

Fick precis ett ytterst trevligt samtal.

Mailade på en lägenhet på blocket. Lite sådär uppgivet.
Och vips så ringer telefonen.

Ska ta en sväng till Norpan imorn och kika.

Håll alla tummar ni har.

Jag har ju bara två. Och behöver lite hjälp.

Första september står jag nämligen på gatan.
Om jag inte hittar mig ett hem.

Så här sitter jag på nålar. Och kramar mina tummar.

Pappa.

Japp. Sitter ute hos min far och blir bortskämd.

Blir snart serverad mat. Och är strängt beordrad att sitta ner.
Jag har inte nåt att klaga på.

Det känns fint.

Coconut tree.

En sån där sommarkväll.

En promenad till vänner. Grillning.

En påse i handen. Musik i öronen. Sol i håret.

En sån där stund som man vill arkivera.
Som man kan rota fram en ful vinerdag.

Och bara känna på.



Usually i'll be gone before the morning light.

Long time.

Oj. Va dåligt uppdaterade ni blir. Stackare.

Jag kör en kort resumé.

Sen senast har jag röjt järnet med världens bästa 2-åring.
Blitt bjuden på god mat. Skurit mig i fingret. Grillat i solen.
Träffat Harry. Druckit avloppsrör. Jobbat flitigt. Sovit mindre flitigt.
Återfunnit min röst. Och sett fransk självbiografisk film.

Ikväll ska jag träffa munken i parken.

Som färjan-Håkan skulle sagt.




Inga konstigheter.

Under water.

A shark with a goldfish mind.
Swiming in a bowl.
Longing for your coral reef off shore.
I was hardly present.
You where not too sure.
And I took some time to swim some more.

And if I'm breaking barriers.
Cut a sentece in a test.
Then losen up that rope around your chest.
I was barely leagal.
You where in my nest.
And I wont sleep until my words can rest.

(k)

Gravitation.

Som en perfekt och underbar lag.

Jag ligger här på mitt golv.

Ett golv som för ett år sen. Var näst intill tomt.
Och som snart är tomt igen.

Ett golv. Som var en nödlösning. Som nu fyllt sitt syfte.

Men jag är lugn. För det var på det här golvet jag landade.

Och den här platsen blev trots allt så mycket bättre.
Än jag kunde tro.

Så jag ska nog hitta ny mark under mina fötter.

Dom trevliga stunderna överglänste dom där mörka.
Jag snuddade bara botten. För att ta sats.

Vad som kommer upp. Måste också komma ner. Sägs det.
Jag tror att det kan vara tvärt om med. Om man vill.







Kanske bor jag under vattnet.
För jag faller uppåt.

Nightmares.

Det är dumt att se på läskiga program.
Innan man planerar att sova.

Idag är jag trött.

Jag la mig i tid igår.
Men blev övertygad om att någon klev in i hallen.

Tassade upp för att va säker på att det var låst.

Kröp ner igen.

Hörde nåt rasa i köket.

Smög ut för att titta vad.

Och fick då se grannen ducka i fönstret tväs över gården.
Drog ner persiennerna och vart inte mindre paranoid.

Försökte sova igen. Men alla ljud var för konstiga.

Så jag tog med mig täcket ut till soffan.




Och tittade vidare.

Paranoid eller ej. Smart är jag inte.

Pure mint.

Jag var och hämtade ut ett efterlängtat paket.
Från HM.

På enda stället i stan. Dom säljer dom bästaste.
Pure mint.

Så jag kör en liten diskret kampanj nu.

Kära Katrineholm.




Ta in dom här. Nu.

Pretty little liars.

Oh. En helt underbar serie.

Och jag såg precis att det finns några avsnitt till.
På säsong två.



Så jag har inte tid med detta nu.




Got a secret.
Can you keep it.

Confortably. Numb.

Hon som sitter och känner allt. Och ingenting.



Relax.
I need some information first.
Just the basic facts.
Can you show me where it hurts.

Lagen om alltings jävlighet.

Så slog det mig.

Förra året. Ganska exakt vid den här tidpunkten.

- Åkte jag först på en förkylning.

- Sen blev jag sjuk.

- Sen tappade jag rösten.

Ringer det någon klocka. Det känns så bekant.

Såå. Om nu historien upprepar sig.
Är det bara en härlig öroninflammation som saknas.





Herregud. Så underbart.

Love and other drugs.

Citatet.

"I just said this was nice.
I didn't ask you to marry me."





Klockrent.

Fittsmurf.

Ha. Ha. Ha.

Tyvärr så har min röst svikit mig efter gårdagens bravader.
Och jag låter numera skrämmande likt en smurf.

Anyhow.

För roligt för att inte lyssnas på.





Punkt.

She moves in her own way.

- En tåg till Norrköping imorgon.
- Ett flyg till Rhodos i augusti.

Jo tack. Det känns fint.

Seriekrock.

Nothing in this life worth having.
Comes easy.

- Visdomsord från dr. Kelso.

Är lite serienörd får jag väl erkänna.
Och nyss fick jag ett nytt tips som ska undersökas.

Pretty little liers.

Sen tror jag nog att True Blood ska få en andra chans.
Efter gårdagens titt med Amanda och Maria.





Solen skiner ju bara litegranna.

Doppat.

Härom dan tänkte jag som så.
Ifall det blir nåt dopp i år.
Och när jag hördes med en tös.
Satt jag bara här och mös.
För så sammanträffligt det kan vara.



Att nu jävlar ska vi bada.

In my place.

Tjejen som insåg nackdelen.

- Med att i panik trycka ner jobbiga grejor i en låda.
Och sen hoppa i en annan själv.

Sakerna försvinner nämligen inte mirakulöst på sånt vis.

Men nån gång måste man nog ta tag i allt.
Sluta blunda.

Du kan sucka och tycka att jag borde gjort detta för längesen.
Men vissa saker måste få ta sin tid.

Kontenta.

Fyttstädning ger skakiga händer. Och suddig blick.
Men kanske lite mer helhet.



In my place. In my place.
Were lines that I couldn't change.
I was lost. Oh yeah.

Oh yeah.

Jobb.

Jobb. Jobb och jobb.

Hela dan ska hon arbeta.
Hon ska jobba.
Hon ska streta.

Misommar. En glad sådan.
Men först jobb.

Hähä.

Sedan väntas trevligheter.







Raska på nu. Dumma flicka.

The outcome.

(Ja. Fast klicka på bilden så blir den stöööre. Och det går att se nåt.)

Nom. Nom.

Det bästa. (I allafall högt upp på listan.) Med sommaren.



Sen har vi ju saker som:

Sol. Bad. Grillkvällar. Parkhäng. Shortsväder.
Barfotapromenader. Ljusa nätter. Vinmys.
Balkongaktiviteter. Semester. Picknick. Värme.

Sånna petitesser.

Jag frossar melon.





Tills jag ser ut som en själv.

A raggdolls tale.

How can you be so sad at this time.
Has the world turned it's back on you.
Left you on the ground. With your back broken.
Burried by a landslide or two.
Or parished at sea.

Baby. Crying is never easy.

A bird claimed it's home on a phone line.
How could it be. He wont give you a call.
Could it be he has forgotten.
Forced by faked fractured fall.
Or faced fact your not a buyer.

Darling. I'm out here on a wire.

There were two little dolls and a coinflip.
Life is not fair. Nor is the tale.
If you lay down. Your eyes will close.
You vision is vague and your skinn is pale.
And you're not even willing to see.

Honey. Wont you just let it be.

Pull your head down to get some sympathy.
Or find a new dress to wear.
Though silk and lace is a poor disguise.
For dolls who ain't got no hair.
Find fools as a way to get wagged.

Sweetheart. Life's just not for the ragged.

(k)

Feel good inc.

Jag har brett ut ett lakan på golvet.

Dragit fram en målarduk.

Och färger.


Jag har slagit mig ner här.

För när inget annat funkar. Kapitulerar jag.

Stör ej.





Jag målar.

B.

Jag vann stirrleken till slut.

Och efter en väldigt lång arbetsdag.
Fick jag äntligen sträcka ut mig horisontalt.

Anledningen till mitt slitna jag.
Kan härledas till just dessa människor.

Jag arbetar med.



Det gick som vanligt vilt till.
Kniv och alkohol är ju en blandning många skulle skippa.

Inte vi.



Sebbe missade b-lagets klädkod.

Trots detta gjorde vi en väldigt bra insats.

Citat från bussresan dit:
- Varföt säger man att nåt som är dåligt är "b".




Vi är glada över att ha fått visa motsatsen.

Me and my drum.

Jag kör en stirrtävling.

Det är jag mot klockan.

Jag försöker få den att gå.

Den står stilla.

Oooh.

Ni förstår nog inte.

Men.



Fan. I helvete.





Va bra.

Jobbfest.

Tänkte mig nåt sånt här.




Nä. Hittade borsten.

Kul tjej.





Hähä.

At home.

Man kan inte förklara en känsla. Det är för diffust.
För personligt.

Men ibland så är nåt sådär spot on.
Och den här låten ger mig ett härligt rus.

Dra på den här. Och säg till. Om det inte ryckte i nån liten nerv.
Så kan vi diskutera det sen.

Never thought i had to tell you again.
Never thought i had to tell you how i lost my mind again.



I left alone. I left the world. I was running.
To be by your side. I was dying.
Alone by your side. I was flying.
I came alone. I’ve come a long way to get here.
The leaves they fall to my feet.
At home.
They mean nothing to me.

No no no. No no no. No no no. No no no. No no no. No no no.
Yeah Yeah.

Yeah Yeah.

Det ordnar sig.

Ja. Jag kan känna viss stress.

När jag börjar tänka på alla lösa trådar.

Alla svar på frågor gällande en rätt snar framtid blir:

"Jag vet inte". Och. "Nej".



Den röda tråden i mitt liv stavas nåt i stil med p a n i k.

Jag vill inte tänka på det. Men inser att jag måste.

Tänkte ta tag i dom ändar jag faktiskt kan påverka. Idag.






Eller så stickar jag en fin tröja.

Måndagsmorgon.

Jag knyter mina små skosnören.

Och jag tar på jackan.
Och jag fyller mitt huvud med ljuvlig musik.



And I told you to be patient.
And I told you to be fine.
And I told you to be balanced.
And I told you to be kind.

Och jag har fasligt högt ljud.
Och jag ryser i morgonsolen.






Och jag ville att ni skulle veta det.

Nu är det klippt.

Baby. I know. The first cut is the deepest.

Men lite förändring skadar inte.

För herregud. Vad jag känner mig osammanhängande.

Förut tänkte jag för mycket.
Nu tänker jag inte alls.

Det är som om jag tappat fotfästet. Och bara improviserar.

Något mellanting vore idealet här.
Men jag är en svartvit själ.

Allt eller inget. Det är så jag lever.







When it comes to being lucky she's cursed.

I got no time to spill.

I got a bigger hole to fill.

Eller så gräver jag en djupare grop.

Och hoppar i.

Sitter där tills jag tänkt klart.
Bygger sandslott. Och sjunger små visor.

Lägger locket på. Och bara väntar.
Tills det vänder.

Vissla lite sött. Om du vill mig nåt.

Jag gör inget särskillt.




Bara filosoferar om livet.

Dangerous.

Jag är hopplös.

Kanske världens virrigaste tjej. En aning disträ.

Det hör inte till ovanligheten. Att när jag kommer hem.
Är lampor tända. TV:n på. Strykjärnet igång. O.s.v.

Jag borde inte få hantera elektriska apparater utan tillsyn.

Kanske får nog skaffa mig en personlig assistent.

Eller kan man ansöka om hemhjälp.



That girl is so dangerous.

Kära bil.

Jag tog en liten tur med min skitbil imorse.

Den har vart hos doktorn. Och mår bra nu.

Kom på mig själv med ett leende i backspegeln.

Efter att ha kört runt med en skruttig Merca.
Kändes detta som en dröm.

Kära Kotten. Jag tar tillbaka allt.






Kärlek.

Instagram.

Kan göra vägen hem. Lite bättre.







Inte så svårt.

Ooh la.

Jag har sovit hela helgen. Känns det som.

Nu är jag vaken.

Peppar med en skön låt.



När allt är dramatik. Då vill man bara få ha det enkelt.
Och är det enkelt. Saknar man drama.

Och vid sällsynta tillfällen. Som idag.
Är man rätt nöjd.

Ooh la. She was such a good girl to me.
And ooh la. The world just chewed her up.

And spat her out.

It always happens to me.

Yeah. Always. Always.

När jag hade öroninflammation förra året.
Och det kändes som om nån jävel stoppat en kniv i örat.

Och nu. När allt jag sväljer känns som glasbitar.

Så säger farbror doktorn.

Det är ett virus.

Ta en ALVEDON.






Låt mig dö.

Flightless bird.

(För jag kan inte flyga.)

Varför blir man alltid sjuk. Så himla olägligt.

Idag ska min mormor firas.

Hon bor nästan på nordpolen. (I Örnsköldsvik.)
Och jag träffar henne ca. en gång om året.

Känslig blir man också. Febrig och klen som man är.

Ringde mamma och sa att jag var sjuk.
Och började grina när jag frågade om jag fick komma ändå.

Stabil tjej.

Men jag var välkommen. Dom skulle ta hand om mig.

Annars hade jag väl fått emigrera till Danmark.
För det låter som jag har en liter gröt i halsen.

Nu vilar jag upp mig. Och lyssnar på en märkligt fin låt.
Medans jag knaprar värktabletter.



Have I found you.
Flightless bird. Grounded. Bleeding.
Or lost you.
American mouth.

Big pill. Stuck going down.

Styr upp.

Ibland måste även dom mest oplanderade människorna. Planera.

Jag tillräknar mig bland dessa människor.

Spontan och lite "jag tar det som det kommer".
Kan ju låta kul.

Men det är inte personlighetsdrag som alltid passar in.

Men ibland får man ryck. Som när stressen blir outhärdlig.

Bättre sent än aldrig. Är Johanna i ett nötskal.





Men t.o.m. jag. Kanske växer upp nån gång.

Whatever makes you happy.

Var en line. Som fastnade idag.

Annars känns det som jag svalt en tennisboll.
Men Monica gav mig en hel näve Bafusin. Snälla Monica.

Så jag mår rätt bra nu.

Något uttråkad bara.

Har ändå vart på fint humör idag.

En liten tant sken upp när hon mötte min blick över kassan.

Liten tant: Vad glad du ser ut.
Jag: Heh. Ja. Man ska ju vara glad.
Liten tant: Mm. Var det sålänge du kan.

Sen sänkte hon blicken. Tog emot växeln. Och gick.

Plötsligt kände jag mig lite sorgsen.

Man lever ju bara en gång.

Så. Lev då.




Whatever makes you happy.

Tankar.

Livet är så brutalt.

Människor rycks bort. Från en stund. Till en annan.

Så ofattbart.







Only love is all maroon.

Return to sender.

Stroke your hair back. Darling.
Granted that you'll see youtself.
I put my vision on a silver platter.
And my heart. High up on a shelf.

The room is filled with old parfume.
The smoke wares off. In time.
Your window is a silly illusion.
And will not forgive. A simple crime.

Stroke you hair back. Darling.
Wash the smell of your dirty sheets.
Your sticky floor. Will never score.
And your prizes is worthless. When you cheat.

Kim är ärlig. Poesi är fint.

Och jag är inte den. Som är den.

Kronan på moset.

Att toppa en härlig kväll i Nkpg. Med en härlig kväll.
I hemstaden.

Galet. Är förnamnet.

Men man får göra det bästa av situationen.

Min mobil fick sova under ett badkar.
Jag sov i min varma säng.

Mysigt.



Suddig men fin helg.

Under my umbrella.

Jag hatar regn.

Så ni kan nog redan nu lista ut. Att jag inte blev vidare glad.
När jag vaknade till ett envist smatter på rutan.

Mitt humör var måttligt kyligt.
För att sedan övergå till åskmoln.

Nu. Såhär ett tag senare. Har humöret klarnat en aning.

Hoppas vädret gör desamma.

Regnet påminde mig nämligen om. Att jag lånat bil.
Och. Att denna måste flyttas snarast för att undvika böter.

Sen fick jag även ett fint inbjudningskort.
Från världens bästa brorson.

Man kan inte annat än le.

Just nu fördrivs tiden på en jävla buss. Där jag på sms.
Försöker styra upp en rörig helg.




Det här blir nog fint. Till slut.

The lonely Island.

Efter två dygn av sjukdom. Börjar jag känna mig som en eremit.

Fast jag fick glatt ta emot två lägenhetstittare.
Och så kom mamma förbi med alvedon.

Men dagen fick en oväntat vändning.

Den sjuka tjejen. Orkade sig så långt som ut i köket idag.

Hon gör framsteg. Tänk vad lite alvedon kan göra.

Jag får lust att sätta på.





En väääldigt bra låt.

My wonderwall.

Saker jag undrar.

- Hur en ostrukturerad människa som jag.
Ska kunna strukturera upp sitt liv framöver.

- Varför jag inte vet vad som är bäst för mig.

- Att jag ibland är så himla korkad.

- Varför jag spenderar tid på att oroa mig.
När jag vet att det alltid löser sig till slut.

- Varför det är så sjukt tråkigt. Att vara sjuk.

- När och var. Man ska börja ta tag i saker.

- Vad jag ska göra i höst.

- Hur man vet att det man väljer. Är rätt.

- När jag ska lära mig flyga.





And all the roads. That lead you there. Were winding.
And all the lights. That light the way. Are blinding.
There are many things that I. Would like to say to you.

But I don't know how.

Tjejen som var sjuk.

Uhh. Idag är soffan mitt hem. Min säng. En vän.
Och min hals. Min värsta fiende.

När att prata i telefon är en enorm kraftansträngning.
Vet man att man inte är på topp.

Tjejen som alltid går till jobbet. Oavsett.
Ringde och sjukanmälde sig.

Vem är jag.

Läser på facebook att det har regnat.
Då var jag död.

Utanför mig skiner solen. Och säger - Kom ut.




Aldrig.

Vadå resa sig upp. Det går väl inte.

Hey. Soul Sister.

Så flög hon till sist.

Gråten i halsen den där sista kramen.

Jag vet inte hur. Men hon hittade mitt hjärta.
Där bakom den höga muren. Och alla stängda dörrar.

Hon har känt mig ett ögonblick. Och hela livet.

I knew when we collided.
You're the one I have decided.
Who's one of my kind.

Jag ler lite. När jag minns varför ingen får komma så nära.
- För att det gör så satans ont då. När dom går.

Men ibland är det ok att gråta.



Just in time. I'm so glad you have a one-track mind.
Like me.

Vi ses snart igen. Hjärtat.

Sanning eller konsekvens.

HejdåEmmpafest. För snart åker tösen bort.

Till ett varmare land. Och en varmare strand.





En hel hög hejdåmänniskor vällde in.
Standardkommentaren var: "Det gör inget".

För vad gör det. Om hundra år.

Och min soffa är en riktig vinsmakare.
Tavlan stog ju bra på golvet
Lite öl här och var har ingen dött av.
Och en fimp till. På grannens balkong. Märks nog inte.

Några dansade ut i natten. Några stannade kvar.
Och vaktade slagfältet.

Jag tror allt min lilla fru blev nöjd med kvällen.

Hon låg i allafall och fnittrade i sömnen i natt.




Sötnöt.

Kukdag.

Jag är helt ur fas. Helt av banan. (Hähä.)

Gick ut och sprang tills jag var blå.
Hörde en låt från förr. Och ville bara bryta ihop en stund.

Men jag sa upp min lägenhet istället.

Vi springer.

Det känns som jag är med i ett Seventh Heaven avsnitt idag.

Sådär när alla är med om i princip samma sak.
Fast i olika sammanhang.

Moralkakorna rasar.

Har du nåt att säga. Ta det med den personen då.
Gå inga omvägar. Var rak.

Säg som det är. Helt enkelt.

Vilken skev dag.

Men det var nog tvunget att jämna ut sig. Det är ju lag på det.

För vi hade så sjukt kul igår. Så det måste finnas några gränser.

Vi gick ut och dansade. Och några små sköningar trodde.
Att bara för att dom dansat bredvid oss hela kvällen.

Så skulle dom med oss hem.

Vi höll inte med.

Och där. Och då. Gjorde vi. Som vilken kille som helst skulle gjort.
I vårt ställe. Dock inte lika bildligt.

Vi sprang.




Ibland är det ok. Trots allt.

Jag förstår grejen.





Spring för livet.

I ur. Och skur.

Det föll ett vårregn i söndags.
Ett sånt där hårt. Med hagel i. Och åska.

Idag har solen skinit. Det har ösregnat. Stormat.
Lite om vart annat. Eller varför inte. Samtidigt.

"Det finns inga dåliga väder. Bara dåliga kläder".
Sa alltid min lärare. Och slängde ut oss på rast.

Vare sig det var snöstorm. Eller hällregn.
Själv satt han inne och drack kaffe.

Jag betvivlar starkt detta talesätt.
Det är bara nån hittepåsak man tutar i ungar.





Vi bor ju i Sverige. För fasen.