The treehouse song.

För att jag hämtade inspiration till föregående inlägg.
Från denna låt.

Igår var jag och hälsade på min lilla fru.
På hennes nya skola.

Hon bor inte i en koja. Utan på ett internat.

Hon spelade gitarr och sjöng.
Jag drack lite rött. Och njöt.

Hej nya livet.



So many times we drank fine wine in one swallow.
And in those late nights we painted our walls bright yellow.

My treehouse.

Oj. Det är ju minst lika mycket jobb att packa upp.
Som att packa.

Men nu är jag klar.

Börjar känna mig lite hemma här.
I mitt hem. Med min koja.

Jag sover uppe i en byggställning.

Känns nästintill normalt.

Big girls don't cry.

Ja. Jag vet. Ypperligt dålig och tråkig uppdatering.

Det kanske blir ändring. När jag kommit in i min nya tillvaro.

Just nu känns allt så stort. Och jag så liten.
Nytt. Främmande. Och lite för tyst och tomt.

Ibland är man inte klok nog. Att ta en buss till en vän.

Har klämt ner mig bland alla grejer.
Och undrar lite förvirrat vad jag gör här.






Jag är inte så stor. Trots allt.

Bra val.

Såhär en vecka in i mitt nya liv.
Bland flyttlådor och skräp.

Kan jag konstatera att det känns väldigt bra.

Jag gillar utbildningen. Klassen. Staden.
Och troligtvis mitt nya hem.

På söndag. Kanske det slutar snurra.
Då får jag en punkt. Att utgå ifrån.





Punkt.

World of it's own.

Hej. Förvirrad tjej. Hej.

Sitter på ett tåg. Igen. Och lyssnar på en fin låt.
Försöker hitta lugnet.

Jadu. När man är så virrig som jag är. Behöver man rutiner.
Fasta punkter.

Allt bara snurrar. Och inget står still.

Och trots att allt är så bra.
Är lilla jag en orolig pöl av obeslutsamhet.

Här. Där. Var. När.



Oh. How I love to be around.
This particilar face I found.
No stress at all would waste our time.
Nobody is letting anybody down.


Idag fick Emmpa planera min dag.



Stress är inte min grej.

The first day.

Sitter på en nästan öde tågstation.

Och hittade ett uttag så jag kunde ladda mobilen.
Den övergav mig vid lunch.

Men jag överlevde.

Har haft en rolig dag i mitt "nya" liv.

När en tjej utbrast: "Äsch. Det löser sig." Vid frukosten.
Kände jag. Att det här kommer gå fint.

Nu är jag trött och full av intryck.

Men vi var nog lika förvirrade. Allihop.




- Det löser sig.

Once you go black.

Nä inte svart. Men nästan.

Nu har jag peppat till mig.

Tröstshoppade och färgade håret.

Paniken stoppade jag undan efter samtal.
- Över te. Och över facebook.

Imorgon är imorgon.

Nu sitter jag här.
Och är den jag är.

All over town.

Den här låten känns lika rätt.
Som att gå hem i regn.

Jag tänkte att jag bryter ihop litegrann nu.
Så kanske resten av dagen blir perfekt.



Snälla.

Allt och inget.

Har inte brytt mig om att blogga denna vecka.

Jag har tagit vara på varje minut.
För vem vet.

Just nu trängs cirka en miljon tankar och känslor.
På ett alldeles för litet utrymme.

Förväntningar. Oro. Nervositet. Utredda missförstånd.
Sårade känslor. Lycka. Misslycka. Förvirring.
Trötthet. Besvikelse. Längtan. Pirr.

Vilken fot ska man stå på.

Och vem står där när man behöver det som mest.

Hon som kom hem.

Jag har landat. I Sverige. Både fysiskt och mentalt.

Duschat av mig salt och olja.
Det får nu bara användas vid matlagning.

Jag har stekts så det räcker.

Åska och regn känns välkommet.

Nu kan paniken infinna sig. Den 16:e börjar allvaret.




Hej magsår.

Everything tonight.

Hörde den här låten. I suset och duset för någon dag sen.

Fylldes av lycka. På nåt vis.

Jag tror den hittat in i mitt undermedvetna.
Någon annan suddig natt.

Hur som. Varför inte ge allt. Just nu.
Så borde man tänka oftare.




For all we know we might not get tomorrow.

Skrattfest.

Åhh. Skrattade så mycket igår.

Vi satt på Emmpas balkong. Med Maria och några grannar.
Och drog roliga historier.

Vilket inte alltid är så lyckat med engelsk översättning.
Men även detta var väldigt roligt.

Så vi körde samma grej på stranden idag.

There was two birds in a tree.
One was ugly.





Lite vin på den och kvällen är gjord.

Värsta kändisen.

Joråsåatte. Igår va vi en sväng in till stan.

På en bargata. Med galet mycket folk. Galet mycket musik.
Galet mycket allt.

Och så träffade vi Rodney. En kändis. Heh.
Fick oss en bild. Och sprang vidare.

Tog ett dopp i havet påvägen hem.
Och det var fasen det bästa på hela kvällen.







Galet fint. Helt enkelt.

Lite färg på tillvaron.

Jajemen. Idag har vi stekt oss i solen.

Har fått lite såndär brun färg.

Det skadar inte.

Ikväll väntar bar street på oss.

Fick just lite sällskap vid bordet.
Så nu ska jag vara social. Och öva på min engelska.

Får se hur det går.

Allt är lugnt i mumindalen.

Nu så. Bloggtime. Det var en sväng sen sist.

Ja. Här sitter man. På rhodos. Och livet lever med mig.
Dagen börjar vanligtvis med huvudvärk. (Märkligt.)

Ligga i sängen halva dagen.

Sover gör jag när boken trillar ner i ansiktet.
Kollar på mumintrollen. Filosoferar om livet.

Sen tänker vi positivt.

Sitter just nu på Emmpas jobb och tittar på när damen jobbar.
Har precis fått igång internet. Efter slit och tandagnissel.

Ikväll ska vi bara spela kort och mysa.

That's pretty mutch it.

Saknar alla hemma. Men tiden går så fantastiskt fort här.

Vi ses snart.

05.44

Jaha. Då sitter man här. Och väntar på flyget.

Antar att jag ser lika trött ut.
Som alla andra.

Blicken känns sådär klibbig.
Den fastnar vart jag än vänder mig.

Men lite sömn på flyget.

Och jag är redo.





Vi ses.

Avfärd.

Mellanlandar. I skogen.

Sitter vid ett bord på en gräsmatta.
Som kittlar mina fötter.

En liten radio. Och fint sällskap.

Tittar på ett nytt ärr på min arm.

Han som sitter mittemot. Kan alla mina ärr.
Alla virvlar i mitt hår.

Vi pratar om allt möjligt. Medans solen går ner.

Inatt kör han mig till flyget.

Ställer upp.

Jag är glad att han finns här nu.

Lyssnar.




Lilla pappa. Det är kärlek.