Baby. I know. The first cut is the deepest.
Men lite förändring skadar inte.
För herregud. Vad jag känner mig osammanhängande.
Förut tänkte jag för mycket.
Nu tänker jag inte alls.
Det är som om jag tappat fotfästet. Och bara improviserar.
Något mellanting vore idealet här.
Men jag är en svartvit själ.
Allt eller inget. Det är så jag lever.
When it comes to being lucky she's cursed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar