torsdag 16 juni 2011

At home.

Man kan inte förklara en känsla. Det är för diffust.
För personligt.

Men ibland så är nåt sådär spot on.
Och den här låten ger mig ett härligt rus.

Dra på den här. Och säg till. Om det inte ryckte i nån liten nerv.
Så kan vi diskutera det sen.

Never thought i had to tell you again.
Never thought i had to tell you how i lost my mind again.




I left alone. I left the world. I was running.
To be by your side. I was dying.
Alone by your side. I was flying.
I came alone. I’ve come a long way to get here.
The leaves they fall to my feet.
At home.
They mean nothing to me.

No no no. No no no. No no no. No no no. No no no. No no no.
Yeah Yeah.

Yeah Yeah.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar