Det känns som jag är med i ett Seventh Heaven avsnitt idag.
Sådär när alla är med om i princip samma sak.
Fast i olika sammanhang.
Moralkakorna rasar.
Har du nåt att säga. Ta det med den personen då.
Gå inga omvägar. Var rak.
Säg som det är. Helt enkelt.
Vilken skev dag.
Men det var nog tvunget att jämna ut sig. Det är ju lag på det.
För vi hade så sjukt kul igår. Så det måste finnas några gränser.
Vi gick ut och dansade. Och några små sköningar trodde.
Att bara för att dom dansat bredvid oss hela kvällen.
Så skulle dom med oss hem.
Vi höll inte med.
Och där. Och då. Gjorde vi. Som vilken kille som helst skulle gjort.
I vårt ställe. Dock inte lika bildligt.
Vi sprang.
Ibland är det ok. Trots allt.
Jag förstår grejen.
Spring för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar