Gravitation.

Som en perfekt och underbar lag.

Jag ligger här på mitt golv.

Ett golv som för ett år sen. Var näst intill tomt.
Och som snart är tomt igen.

Ett golv. Som var en nödlösning. Som nu fyllt sitt syfte.

Men jag är lugn. För det var på det här golvet jag landade.

Och den här platsen blev trots allt så mycket bättre.
Än jag kunde tro.

Så jag ska nog hitta ny mark under mina fötter.

Dom trevliga stunderna överglänste dom där mörka.
Jag snuddade bara botten. För att ta sats.

Vad som kommer upp. Måste också komma ner. Sägs det.
Jag tror att det kan vara tvärt om med. Om man vill.







Kanske bor jag under vattnet.
För jag faller uppåt.