tisdag 19 oktober 2010

Waaait for it.

Åh. Kära snoozeknapp. Du djupt hatälskade funktion.

Den här är till dig.

My ode to snooze.

Beyond the shadow of my dreams.
In pale - yet sharp daylight.
I heard a noice. A distant sound.
That woke me up. To my despite.

Get up my dear. No time to waste.
The morning strikes again.
My sleepy mind. Would not obey.
And reached for this absorbing friend.

Then dove back in a cosy bed.
Into a sweet and profound maze.
But my sleep. Was soon disturbed.
Still not in style. Nor in grace.

Thow beloved. My dear old freind.
You will remain a curse.
Cause to delay a wake-up call.
Is just to make it worse.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar