There once was a girl from nantucket

who crossed the sea in a bucket.

Har precis sett "Did you hear about the Morgans".
Förutsägbar men lite söt film. Typ.

Det känns som det var längesen jag såg en riktigt bra film.
Kanske för att det finns så många dåliga i proportion.
Man kanske helt enkelt måste se x antal dåliga filmer för
att det ska gå ihop sig.

Jag satt och funderade på kriterier som gör en riktigt
bra film.

Oförutsägbarhet är ju ett stort plus. Kom jag snabbt
fram till. (Klok som jag är.)

Om jag börjar gråta brukar jag även tycka att det är bra.

Lyckliga slut är inte heller alltid det bästa.
(det hänger nog ihop med oförutsägbarheten och chansen
att man fäller en tår dock. Men inte desto mindre
något som ger plus i kanten.)

Den här filmen klarade inte nåt av mina hårda prov.
Men den dög ju.

Jag är nog inte så principfast.