Snabbvisit.

Imorse vaknade jag av ett mystiskt ljud. Som ett knapprande
på golvet utanför sovrummet.

I min förlamande trötthet orkade jag bara tänka. "Vafan".

När ljudet inte upphörde. Vann min nyfikenhet över förlamningen. Och jag lyfte mitt rufsiga huvud från kudden och spanade ut i vardagsrummet.

Därute spatserar en svart varelse runt.

"En katt". Tänker min morgontröga hjärna.

Men. Min viset säger mig ändå. Genom sömndimmorna.
Att en katt inte kan hitta in på tredje våningen.
(Utan någon slags superkrafter.)

"En skata".

Min hjärna registrerade tillslut rätt. En skata. Som frikostigt
tagit sig in via balkongdörren. Och spatserade runt en sväng.

När saken skulle undersökas närmare. Hade han klokt nog
vandrat ut igen.

Han skulle väl bar se efter. Hur det var.