Förnuft och känsla.

Min första morgon här. I mitt "nya liv".

Vaknade upp och frös. Men visste inte om det var febern
eller kyla. Sen dess har jag vandrat runt här.
Tittat petat och känt efter.

Jag har har hittat en fin lägenhet. Jag känner att jag
kan trivas här. När möblerna kommer på plats och man
kan starta om på riktigt.

Inga tårar idag. Men jag tror jag är i nån slags chock.
Jag har flängt runt så mycket dom senaste veckorna så att
vakna upp och inte veta vart man är är inget nytt.

Det kommer. Men som man brukar säga:
Den dagen. Den sorgen.
Och det stämmer ju. Men jag vill inte tänka på det nu.

Nu lyssnar jag på denna låt. Och gråter ändå.



Day one. Day one.
Start over again.
Step one. Step one.
I'm barely making sense.
For now I'm faking it
'til I'm pseudo making it.
From scratch begin again.
But this time I as "I".
And not as "we".