More or less.

Dessa ärade personer fastnade på kort.
Andra ärade oss med sin närvaro. Om än kort.










Less is more.

Släck lampan.

Solen bestämde sig för att titta fram bland molnen.
Och lysa mig. I lilla ögat.

Tack.



Idag är jag enormt nöjd över mina obefintliga planer.
Jag existerar knappt. Så lite gör jag.

Jag har legat här och försökt dricka upp mitt kaffe.
I en timme. Nu är det kallt. (Detta hjälper icke.)

Min orchide´ håller dock på att dö. Och (OCH) jag funderar på
om jag kan stäcka mig så långt. Som till ett återupplivningsförsök.



(O.B.S. Uppmärksamma läsare kan någonstans i bilden notera
vad min plötsliga ljuskänslighet kommer sig utav.)







Jag kan va ett återupplivningsförsök.

Powend.

Jag behöver inte säga nåt mer.

Jag dör.

Grannen har fest.

Tror minsann jag fick ett litet migränanfall idag.
Det flimrade och hoppade en mystisk blixt framför ena ögat.

Intressant.

Högst störigt när man försöker knappa koder i kassan. Och sms:ar.
Ifall ni undrade.

Senare delen av eftermiddagen hade jag en molande huvudvärk.
Sällskapat med lite illamående.

Men med trevligt fikasällskap så störde inte det lika mycket.

Annars har jag fixat skor och vinterjacka idag.

Och sålt en lägenhet.

Inget märkvärdigt.

Jag bara undrar.

Dagens fråga.

När ska Johanna få sova.

Andra saker jag undrar är:

- Varför är jag inte tröttare.

- Borde jag sova längre.

- Kommer jag vara megatrött imorgon.

- Behöver jag sova mindre än vad som anses normalt.






- Ska jag gå och lägga mig nu.

Yellow.

Jag älskar höstens färger.

Coldplays Yellow höll mig sällskap genom allén.

En blå. Vadå.

Jag har ju glömt att berätta det mest intressanta
ifrån helgen. (Detta var lite svårt att dokumentera.)



Två blåmärken i handflatan.

Bra jobbat Johanna.

Jag minns dock inte hur jag lyckades.
Men det var ändå inget jag planerat att göra om.