My world. My word.

Öh. Jag har idetorka.

Det finns inget att skriva om.

Jag har min lilla bubbla.

Nåt mer finns inte.

Det är jag.

Världen är inte verklig.

Den är difus.

Metallisk.







Kul.

Penicillin.

Blev det. Efter ett besök på vårdcentralen.
Plus att jag ska använda två sorters nässpray.

Sen tyckte läkaren. Helt riktigt. Att mina ögon
såg rätt förjävliga ut. (Ok. Det sa han inte ordagrant.
Men jag kan ta en hint.) Så lite allergipiller
införskaffades också. Lika bra.

Detta är alltså utöver dom värktabletter jag knaprar på.

Det syntes tydligt att jag haft en infektion i örat
och att trumhinnan spruckit.

Jo tack. Jag har känt det.

Vätska i örat har jag tydligen. Därav min dåliga hörsel.
Skulle nog på över på ett par veckor. Fint.

Jag hör dock rätt ok vad andra säger. Själv låter jag
en aning difus. (Alltså. Det jag hör av min röst.)

Igår lät jag däremot som en robot. Fränt.
Men det blir något irriterande efter ett tag.

Hes är jag igen också. Förstås.

Jag förstår att ni är jätteintresserade av mina åkommor.
Men det ska nog snart bli bättre.



Annars har jag. Idag. Ätit sushi. För första gången.
En rätt trevlig upplevelse. Som nog kommer upprepas.

Lunchade med lilla Ida. Fina Ida. (Det kommer bli bra.)

Nu stundar jobb. Efter detta megalånga inlägg.
Är helt slut redan.

You know. That I´m no good.

Ah. Det var ju värt ett försök.
Men jag ligger nog kvar här. Tills imorgon eller så.

Idag var det sängläge. För hela slanten.
Eller mer dödläge. På en bäddmadrass.

Jag saknar min hörsel. Min röst.

Och mig själv. På nåt vis.

Yellow.

Fiskar upp självförtroendet. Ur skorna.

Avslutar ett kapitel. Börjar på ett nytt.

Ett blankt blad.

Andas.

Håller huvudet över vattenytan. En stund.

Reser mig.

Goes around. Comes around.

Jag förstår att ni undrat. Men nu har smärtan lämnat
mig ifred. Efter 4 timmars plåga. Så jag fick sova inatt.

En sprucken trumhinna.

Just nu känns det som en blandning mellan lock för örat
och vatten i örat. Dock finns det inga knep som hjälper.
Det är bara att vänta ut det.





Dom små små orden är svåra ord.
Och dom hårda orden är enkla ord.

Ord kan också göra ont.






Det finns inga knep som hjälper.

Uppdatering.

Aj. Aj. Aj. Aj. Aj. Aj.




Aj.

Solklart öroninflammation.

Bloggar lite för att distrahera mig. Från smärtan.

Annars vandrar jag runt här. (Och tycker såklart extremt
synd om mig själv.)

Det är inte ofta man gråter av fysisk smärta.

Det känns som att nån har stuckit en kniv i örat
på mig. Och vägrar ta ut den.

Låt mig dö.

Nu.

Dagen efter. Dagen före.

Trött. Sliten. Och misstänkt öroninflammation.

Ont som satan gör det. Hur som.

Blir troligtvis inte mycket till sömn inatt heller.



Det är ungefär såhär man mår. När man mår som
man förtjänar.

Inte helt oväntat. Efter en fint kväll. Natt.

Gryning.