The treehouse song.

För att jag hämtade inspiration till föregående inlägg.
Från denna låt.

Igår var jag och hälsade på min lilla fru.
På hennes nya skola.

Hon bor inte i en koja. Utan på ett internat.

Hon spelade gitarr och sjöng.
Jag drack lite rött. Och njöt.

Hej nya livet.



So many times we drank fine wine in one swallow.
And in those late nights we painted our walls bright yellow.

My treehouse.

Oj. Det är ju minst lika mycket jobb att packa upp.
Som att packa.

Men nu är jag klar.

Börjar känna mig lite hemma här.
I mitt hem. Med min koja.

Jag sover uppe i en byggställning.

Känns nästintill normalt.

Big girls don't cry.

Ja. Jag vet. Ypperligt dålig och tråkig uppdatering.

Det kanske blir ändring. När jag kommit in i min nya tillvaro.

Just nu känns allt så stort. Och jag så liten.
Nytt. Främmande. Och lite för tyst och tomt.

Ibland är man inte klok nog. Att ta en buss till en vän.

Har klämt ner mig bland alla grejer.
Och undrar lite förvirrat vad jag gör här.






Jag är inte så stor. Trots allt.

Bra val.

Såhär en vecka in i mitt nya liv.
Bland flyttlådor och skräp.

Kan jag konstatera att det känns väldigt bra.

Jag gillar utbildningen. Klassen. Staden.
Och troligtvis mitt nya hem.

På söndag. Kanske det slutar snurra.
Då får jag en punkt. Att utgå ifrån.





Punkt.

World of it's own.

Hej. Förvirrad tjej. Hej.

Sitter på ett tåg. Igen. Och lyssnar på en fin låt.
Försöker hitta lugnet.

Jadu. När man är så virrig som jag är. Behöver man rutiner.
Fasta punkter.

Allt bara snurrar. Och inget står still.

Och trots att allt är så bra.
Är lilla jag en orolig pöl av obeslutsamhet.

Här. Där. Var. När.



Oh. How I love to be around.
This particilar face I found.
No stress at all would waste our time.
Nobody is letting anybody down.


Idag fick Emmpa planera min dag.



Stress är inte min grej.

The first day.

Sitter på en nästan öde tågstation.

Och hittade ett uttag så jag kunde ladda mobilen.
Den övergav mig vid lunch.

Men jag överlevde.

Har haft en rolig dag i mitt "nya" liv.

När en tjej utbrast: "Äsch. Det löser sig." Vid frukosten.
Kände jag. Att det här kommer gå fint.

Nu är jag trött och full av intryck.

Men vi var nog lika förvirrade. Allihop.




- Det löser sig.

Once you go black.

Nä inte svart. Men nästan.

Nu har jag peppat till mig.

Tröstshoppade och färgade håret.

Paniken stoppade jag undan efter samtal.
- Över te. Och över facebook.

Imorgon är imorgon.

Nu sitter jag här.
Och är den jag är.