..and I don´t care.

Det här blir dagens. För den får mig att skratta. Ändå.

Ibland känns det bara sådär. Blaha.






So they say that life's a play. And that all the world's a stage.
Then for another part I pray.
The show ends the same way everyday.

En stor triss med lotto.

Jaha. Här står jag och väntar på bättre tider.

Kräftskiva hos mor min ikväll. Fint.

Lite skjuts bara.

Jobbet är avklarat idag i allafall.

Och lite pilligt. Men det gick ju att blogga på mobilen.

Inga konstigheter.

Ledig fram till 4.

Ibland skrämmer jag mig själv. Eller överraskar.

Mest skrämmer.

Hur mycket energi kan man ha.

Idag har jag:

Ätit frukost.
Tvättat.
Släppat upp lådor på vinden.
Städat och fixat i ordning.
Sprungit.
Tränat styrka.
Duschat.
Lagat mat.
Ätit lunch.
Sett klart en film.
Dammsugit.
Diskat.
Dammat.
Bloggat.

Nu är det en timme kvar tills jag prmenerar till jobbet.







Slå det. Den som kan.

Aj.

Kan vi stava till träningsvärk.

Man skulle kunna tro att jag går på styltor.

Men det gör jag inte.

Kommer troligtvis vara smidig som en katt imorn.

Minst.

Då tänkte jag nämligen köra ett varv till.







Wish me luck.

My sweetest downfall.

And the history books forgot about us.
And the bible didn't mention us.

Not even once.

Nypremiär.

Sådärja. Första springturen för hösten avklarad.
(Just det. Höst. Har du kollat ut genom fönstret.)

Var väl inte helt 100 på att jag var tillräckligt frisk.
Men tänkte att nångång måste jag ju ta tag i det här.




Såhär i efterhand kan jag konstatera.

Att jag nog inte var tillräckligt frisk.

Men envis som jag är. (Enligt säker källa.)
Så sprang jag vidare.






Man är ju ingen mes.

Ingen soffpotatis.

Titta. Va duktig jag var nu då.

Lagade cullysyckling med liis.



Stallkt.