Människan vs. varelsen.

Ibland kan en enkel sak som en dusch. Rädda hela dagen.
Och humöret.

Jag känner mig helt plötsligt som en människa igen.



Igår var jag inte människa.

Jag var en dyster varelse. Vars enda sysselsättning begränsades
till en soffa och en filt. En trött figur.

Som bara ville sova.










1-0 till mänskligheten.

Vaknar till liv.

Det blev inte mycket till sömn. Och lite hade vi sovit.
Jag och Elin begav oss till min vän i Norrköping.

Vi var sådär lite tråkigt sömninga. Till och från.
Men huvudsaken är. Att vi hade kul.

Och på Hugo spelades Highwayman. Helt regelrätt.
Höjden av lycka.

Då blev vi pigga.

Emily. Däremot. Var i storform.

Åt storform. Blev vän med storform.

Och var piggast av alla. Nånsin.

Vad röstar du på?

Ja. Såhär i valtider alltså. Svårt.

Fisk och potatis.

"Vad är det jag ser. Fisssk och potatis."

Ett härlig citat. Av en härlig person. (Julia närmare bestämt.)

Och varför sitter jag och tänker på detta. Kan man undra.

Kanske för att jag ätit ovanstående. Två dagar i rad.
Kanske för att jag träffade Julia i helgen.
Kanske för att det helt enkelt är kul att tänka på.

Vilka givande inlägg jag skriver.

Jag känner mig bara lite osammanhängande.

Sittsak.

Jag gillar min soffa. Jag har saknat den. Den är fin.
Mjuk. Och skön.

Jag tror den gillar mig med.

Och kärlek är ju som bäst när den är delad.

Och det är ok att filosofera. Över en soffa.

Dagens.

You are on your own you do as you please having so much fun gone and lost your reason after all is said and done

Are you still having fun.

Furniture.

Kanske att livet kan bli lite mer normalt nu.
Om det någonsin varit det. Men mer åt det hållet.

Jag sitter i en soffa. Fränt.

Nu stundar jobb. Sedan möblering.

Min lungor hatar mig. Men vad ska man göra.
Jag börjar bli van.



Hej. Mitt namn är Frank.