Året var 1997.

Vi hade precis fyllt 13 år. Skolavslutning. Sommar.
Blommor i håret.

Vi åkte ut till Tinas torp. Vart uppe hela natten.
Pratade om framtiden. Vad vi skulle bli.

Sen slocknade vi. 5 små tjejer i en dubbelsäng.
Snart skulle vi växa upp och gå skilda vägar.

Vi satt på förstutrappen den morgonen. Och värmde oss
i solen som steg på himlen. Den sista morgonen vi
var tillsammans. Som barn.

Vi lyssnade på Tinas pappas kassettfristyle. (Hightech.)
Det var första gången jag hörde Kurt Cobain. Hans stämma
som rasplade fram "Smells like teen spirit" i lurarna.

Och det gjorde det.


Jag växte upp den sommaren. Blev "vuxen".

Vi satt och pratade lite om vad folk gör idag.
Vissa har det gått bra för. En del bara "försvann".
Några har skaffat barn. Flyttat. Gift sig.
Nån har lämnat oss allt för tidigt. .

Vad hände.

Jag får alltid ett rus av den rösten. Kurt Cobain.
Jag blir 13 år igen. Och världen ligger för mina fötter.