Fittsmurf.

Ha. Ha. Ha.

Tyvärr så har min röst svikit mig efter gårdagens bravader.
Och jag låter numera skrämmande likt en smurf.

Anyhow.

För roligt för att inte lyssnas på.





Punkt.

She moves in her own way.

- En tåg till Norrköping imorgon.
- Ett flyg till Rhodos i augusti.

Jo tack. Det känns fint.

Seriekrock.

Nothing in this life worth having.
Comes easy.

- Visdomsord från dr. Kelso.

Är lite serienörd får jag väl erkänna.
Och nyss fick jag ett nytt tips som ska undersökas.

Pretty little liers.

Sen tror jag nog att True Blood ska få en andra chans.
Efter gårdagens titt med Amanda och Maria.





Solen skiner ju bara litegranna.

Doppat.

Härom dan tänkte jag som så.
Ifall det blir nåt dopp i år.
Och när jag hördes med en tös.
Satt jag bara här och mös.
För så sammanträffligt det kan vara.



Att nu jävlar ska vi bada.

In my place.

Tjejen som insåg nackdelen.

- Med att i panik trycka ner jobbiga grejor i en låda.
Och sen hoppa i en annan själv.

Sakerna försvinner nämligen inte mirakulöst på sånt vis.

Men nån gång måste man nog ta tag i allt.
Sluta blunda.

Du kan sucka och tycka att jag borde gjort detta för längesen.
Men vissa saker måste få ta sin tid.

Kontenta.

Fyttstädning ger skakiga händer. Och suddig blick.
Men kanske lite mer helhet.



In my place. In my place.
Were lines that I couldn't change.
I was lost. Oh yeah.

Oh yeah.

Jobb.

Jobb. Jobb och jobb.

Hela dan ska hon arbeta.
Hon ska jobba.
Hon ska streta.

Misommar. En glad sådan.
Men först jobb.

Hähä.

Sedan väntas trevligheter.







Raska på nu. Dumma flicka.

The outcome.

(Ja. Fast klicka på bilden så blir den stöööre. Och det går att se nåt.)

Nom. Nom.

Det bästa. (I allafall högt upp på listan.) Med sommaren.



Sen har vi ju saker som:

Sol. Bad. Grillkvällar. Parkhäng. Shortsväder.
Barfotapromenader. Ljusa nätter. Vinmys.
Balkongaktiviteter. Semester. Picknick. Värme.

Sånna petitesser.

Jag frossar melon.





Tills jag ser ut som en själv.

A raggdolls tale.

How can you be so sad at this time.
Has the world turned it's back on you.
Left you on the ground. With your back broken.
Burried by a landslide or two.
Or parished at sea.

Baby. Crying is never easy.

A bird claimed it's home on a phone line.
How could it be. He wont give you a call.
Could it be he has forgotten.
Forced by faked fractured fall.
Or faced fact your not a buyer.

Darling. I'm out here on a wire.

There were two little dolls and a coinflip.
Life is not fair. Nor is the tale.
If you lay down. Your eyes will close.
You vision is vague and your skinn is pale.
And you're not even willing to see.

Honey. Wont you just let it be.

Pull your head down to get some sympathy.
Or find a new dress to wear.
Though silk and lace is a poor disguise.
For dolls who ain't got no hair.
Find fools as a way to get wagged.

Sweetheart. Life's just not for the ragged.

(k)

Feel good inc.

Jag har brett ut ett lakan på golvet.

Dragit fram en målarduk.

Och färger.


Jag har slagit mig ner här.

För när inget annat funkar. Kapitulerar jag.

Stör ej.





Jag målar.

B.

Jag vann stirrleken till slut.

Och efter en väldigt lång arbetsdag.
Fick jag äntligen sträcka ut mig horisontalt.

Anledningen till mitt slitna jag.
Kan härledas till just dessa människor.

Jag arbetar med.



Det gick som vanligt vilt till.
Kniv och alkohol är ju en blandning många skulle skippa.

Inte vi.



Sebbe missade b-lagets klädkod.

Trots detta gjorde vi en väldigt bra insats.

Citat från bussresan dit:
- Varföt säger man att nåt som är dåligt är "b".




Vi är glada över att ha fått visa motsatsen.

Me and my drum.

Jag kör en stirrtävling.

Det är jag mot klockan.

Jag försöker få den att gå.

Den står stilla.

Oooh.

Ni förstår nog inte.

Men.



Fan. I helvete.





Va bra.

Jobbfest.

Tänkte mig nåt sånt här.




Nä. Hittade borsten.

Kul tjej.





Hähä.

At home.

Man kan inte förklara en känsla. Det är för diffust.
För personligt.

Men ibland så är nåt sådär spot on.
Och den här låten ger mig ett härligt rus.

Dra på den här. Och säg till. Om det inte ryckte i nån liten nerv.
Så kan vi diskutera det sen.

Never thought i had to tell you again.
Never thought i had to tell you how i lost my mind again.



I left alone. I left the world. I was running.
To be by your side. I was dying.
Alone by your side. I was flying.
I came alone. I’ve come a long way to get here.
The leaves they fall to my feet.
At home.
They mean nothing to me.

No no no. No no no. No no no. No no no. No no no. No no no.
Yeah Yeah.

Yeah Yeah.

Det ordnar sig.

Ja. Jag kan känna viss stress.

När jag börjar tänka på alla lösa trådar.

Alla svar på frågor gällande en rätt snar framtid blir:

"Jag vet inte". Och. "Nej".



Den röda tråden i mitt liv stavas nåt i stil med p a n i k.

Jag vill inte tänka på det. Men inser att jag måste.

Tänkte ta tag i dom ändar jag faktiskt kan påverka. Idag.






Eller så stickar jag en fin tröja.

Måndagsmorgon.

Jag knyter mina små skosnören.

Och jag tar på jackan.
Och jag fyller mitt huvud med ljuvlig musik.



And I told you to be patient.
And I told you to be fine.
And I told you to be balanced.
And I told you to be kind.

Och jag har fasligt högt ljud.
Och jag ryser i morgonsolen.






Och jag ville att ni skulle veta det.

Nu är det klippt.

Baby. I know. The first cut is the deepest.

Men lite förändring skadar inte.

För herregud. Vad jag känner mig osammanhängande.

Förut tänkte jag för mycket.
Nu tänker jag inte alls.

Det är som om jag tappat fotfästet. Och bara improviserar.

Något mellanting vore idealet här.
Men jag är en svartvit själ.

Allt eller inget. Det är så jag lever.







When it comes to being lucky she's cursed.

I got no time to spill.

I got a bigger hole to fill.

Eller så gräver jag en djupare grop.

Och hoppar i.

Sitter där tills jag tänkt klart.
Bygger sandslott. Och sjunger små visor.

Lägger locket på. Och bara väntar.
Tills det vänder.

Vissla lite sött. Om du vill mig nåt.

Jag gör inget särskillt.




Bara filosoferar om livet.

Dangerous.

Jag är hopplös.

Kanske världens virrigaste tjej. En aning disträ.

Det hör inte till ovanligheten. Att när jag kommer hem.
Är lampor tända. TV:n på. Strykjärnet igång. O.s.v.

Jag borde inte få hantera elektriska apparater utan tillsyn.

Kanske får nog skaffa mig en personlig assistent.

Eller kan man ansöka om hemhjälp.



That girl is so dangerous.

Kära bil.

Jag tog en liten tur med min skitbil imorse.

Den har vart hos doktorn. Och mår bra nu.

Kom på mig själv med ett leende i backspegeln.

Efter att ha kört runt med en skruttig Merca.
Kändes detta som en dröm.

Kära Kotten. Jag tar tillbaka allt.






Kärlek.

Instagram.

Kan göra vägen hem. Lite bättre.







Inte så svårt.

Ooh la.

Jag har sovit hela helgen. Känns det som.

Nu är jag vaken.

Peppar med en skön låt.



När allt är dramatik. Då vill man bara få ha det enkelt.
Och är det enkelt. Saknar man drama.

Och vid sällsynta tillfällen. Som idag.
Är man rätt nöjd.

Ooh la. She was such a good girl to me.
And ooh la. The world just chewed her up.

And spat her out.

It always happens to me.

Yeah. Always. Always.

När jag hade öroninflammation förra året.
Och det kändes som om nån jävel stoppat en kniv i örat.

Och nu. När allt jag sväljer känns som glasbitar.

Så säger farbror doktorn.

Det är ett virus.

Ta en ALVEDON.






Låt mig dö.

Flightless bird.

(För jag kan inte flyga.)

Varför blir man alltid sjuk. Så himla olägligt.

Idag ska min mormor firas.

Hon bor nästan på nordpolen. (I Örnsköldsvik.)
Och jag träffar henne ca. en gång om året.

Känslig blir man också. Febrig och klen som man är.

Ringde mamma och sa att jag var sjuk.
Och började grina när jag frågade om jag fick komma ändå.

Stabil tjej.

Men jag var välkommen. Dom skulle ta hand om mig.

Annars hade jag väl fått emigrera till Danmark.
För det låter som jag har en liter gröt i halsen.

Nu vilar jag upp mig. Och lyssnar på en märkligt fin låt.
Medans jag knaprar värktabletter.



Have I found you.
Flightless bird. Grounded. Bleeding.
Or lost you.
American mouth.

Big pill. Stuck going down.

Styr upp.

Ibland måste även dom mest oplanderade människorna. Planera.

Jag tillräknar mig bland dessa människor.

Spontan och lite "jag tar det som det kommer".
Kan ju låta kul.

Men det är inte personlighetsdrag som alltid passar in.

Men ibland får man ryck. Som när stressen blir outhärdlig.

Bättre sent än aldrig. Är Johanna i ett nötskal.





Men t.o.m. jag. Kanske växer upp nån gång.

Whatever makes you happy.

Var en line. Som fastnade idag.

Annars känns det som jag svalt en tennisboll.
Men Monica gav mig en hel näve Bafusin. Snälla Monica.

Så jag mår rätt bra nu.

Något uttråkad bara.

Har ändå vart på fint humör idag.

En liten tant sken upp när hon mötte min blick över kassan.

Liten tant: Vad glad du ser ut.
Jag: Heh. Ja. Man ska ju vara glad.
Liten tant: Mm. Var det sålänge du kan.

Sen sänkte hon blicken. Tog emot växeln. Och gick.

Plötsligt kände jag mig lite sorgsen.

Man lever ju bara en gång.

Så. Lev då.




Whatever makes you happy.