Det hela började med att en trasig lagning - lagades.
(Ränkas det ens.) Jag kom hem och tog sönder en skål.
Fick ny inspiration - och hade av en sträng.
Hur ska detta sluta.
Var kommer min otur ifrån. Medfödd möjligtvis.
Folk i min närhet ser på mig med fasa i blicken när jag drar fram.
Som en virvelvind. Helt opålitlig och vild.
Andra skulle kalla mig klantig.
Virrig är jag också. Och glömsk. När vi ändå är inne på ämnet.
(Alla bra sidor måste med.)
Min kära mor ville att jag skulle ta med en nyckel till henne.
Och jag svarade att den redan låg i väskan för att jag
(Nu citerar jag mig själv.) - "Känner mig själv väldigt väl".
Jag fick ett: "Ha ha ha" till svar.
Jag tror det var ett medgivande.
- Full fart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar