Ja. Luften gick nog ur mig. Ville inte vara med.
Nu vet jag inte vart jag ska börja.
Eller hur jag ska sluta.
Och inget där i emellan.
Men det ordnar sig nog. Får ta mig i kragen.
Och borsta bort den här vidriga olusten.
Den här känslan som jag har är inte min.
Den blev kvar. Är den din.
Den smakar som du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar