Nån kommer ta dina ungdomsår ifrån dig. Det kommer hända om det inte hänt. (Fy fan va skönt.)
(Fy fan vad skönt.) Skönt att jag slipper bli 25. För ögonen svider. Och hjärtat bränns. (Vad skönt.) Skönt att jag slipper bli 25. Ungdomen brinner ge mig eld. (Vad skönt.) Skönt att jag aldrig blir 25. För Sysifos ska till himmelen. Jag svär. Att jag aldrig blir 25. Igen.
Som om en ny vecka. Skulle vara ett helt okänt fenomen. Det slår aldrig fel.
Idag har jag hunnit med att nästan försova mig. (Missbrukade snoozeknappen.) Varit så trött så jag trott att jag ska svimma. Småpratat med Roger Pontare. Tappat en gummiring i chockladtopping. Vänt upp och ner på en korg med nummerlappar. Trasslat med kontokort.
Har tittat på "I rymden finns inga känslor." Åh. Vilken mysig film.
Så där härligt konstig och fin.
He tried to work it out. But that's was hard. Cause she is an astronaut.
Man kan sitta i ett rymdskepp. För att känslor inte existerar där. Eller bo i en låda.
Men när vi pratar om hur saker ändras. Förändras. Inser man att det kanske inte är så farligt.
" - Ibland kommer det bästa ur det värsta. Det är också en sorts balans. Det kanske krävs en särskilld intelligens. För att förstå och behärska denna fysiks lagar.
What do you get when you never learn. What do you get when life takes a turn. You may find yourself in the same situation. Learn from the past. And avoid the allegations. You may find yourself where you thought. You dropped you of.
When I'm down down. Down. Down. Down. Can you pick me up. When I'm feeling sad and grey. Can you make it stop.
Jag vill inte förklara mig. Vill inte stå upp för mina ideal. Inte heller försvara mig. Vill varken vara svår eller hal. Så vad vill jag då. Det är enkelt att förstå. Jag vill bara sitta här med benen i kors. Och varför vill jag det. Det är inte svårt att se. För att du sitter bredvid förstås.
Har kännt den känslan. Många gånger den här helgen. Bara suttit brevid fina människor. Otvunget.